Kan patienten ta sig över sin tröskel ska han/hon till mottagningen för vård/behandling/träning. Kan han/hon inte det skall vården/behandlingen/träningen ske i hemmet. Det blir ett väldigt bollande av patienten fram och tillbaka vid förbättring/försämring av patientens tillstånd.
Likaså vid rehabilitering; viss rehabilitering och träning bör ske i hemmet, viss specialträning bör ske på mottagningen. Vem har behandlingsansvaret då? Idag är det samma huvudman som ansvarar för träningen både på mottagningen och i hemmet. Enligt det här förslaget blir det ett bollande av patienten även i dessa fall. Eller när patienten efter träning på mottagningen förbättras och t ex kan börja gå efter att ha suttit i rullstol.
Då får inte den behandlande personalen förskriva ett gånghjälpmedel utan måste kontakta kommunen som enligt förslaget har hand om alla hjälpmedel.
Kejsarens nya kläder visar sig än en gång inte hålla måttet. Det är inte bara att skatteväxla pengar det handlar om. Det handlar om personal och patienter som får väldiga problem med överrapporteringar, gränsdragningar, bollande av patienterna och att veta var man ska vända sig. Det populära uttrycket att hamna mellan två stolar kommer verkligen att komma till sin rätt.
Tänk om ni politiker för en gångs skull kunde prata med oss i verksamheterna innan ni fattar beslut ni inte fattar innebörden av.
Flera mycket bra förslag till samverkan har tagits fram och förkastats.
Nu läggs ett förslag fram som inte har förankring hos personalen som berörs - och ännu har jag inte pratat med någon som tycker det är ett bra förslag -, kommer att kräva stora förändringar i organisation, samarbete, rutiner mm mm och som ska vara klart till den 1 januari.
Det går inte. Tro mig, det är inte bara som "vi gnäller". Vi som finns i verksamheterna idag vet hur mycket det är kvar, man kan ju inte stänga några månader för att sedan öppna i ny skepnad. Ta minst ett år till och förbered detta så kanske det kan fungera.

Think