Det är svårt att lämna över vården av sin mamma till andra människor. Personalen har underlättat detta väldigt mycket. Genom att det är samma trygga lilla personalstyrka som tar ett personligt ansvar. Det är skönt att äntligen kunna slappna av i denna trygga situation och kunna leva ett så normalt liv som det nu går.
I måndags, den 9 maj, blev jag kallad till ett möte i Vimmerby, där det hade lagts fram ett förslag på att ändra hela den trygga situationen. De ska ta bort nattvaket på alla gruppbostäderna i Vimmerby kommun. Förslaget är att det ska vara jourbevakning istället.
Detta kan tyckas som en god ekonomisk besparing. Man drar ner personalstyrkan från ett nattvak på varje bostad, det vill säga fem stycken, till två nattjourer.
I förslaget ligger det att min mamma ska kontakta larmcentralen i Malmö som sedan vidarebefordrar larmet till Vimmerby. Där ska personalen prioritera vilket larm som är mest behövande.
Hur ska de kunna prioritera, när min mamma inte kan göra sig förstådd och tala om vad som har hänt.
Larmet kan lika bra betyda att hon håller på att bli våldtagen, som att hon kan behöva gå på toaletten. Eftersom det blir allmänt känt att alla de fem gruppbostäderna är obemannade på natten, så är risken att obehöriga personer tar sig in, väldigt stor!
Det ligger på kommunens ansvar att sörja för säkerheten till de personer som de har i sin vård.
Hur har de tänkt att lösa denna fråga om natten?
Anna Ingvarsson
Säkerheten för min mamma
Min mamma som en gång var som en mamma, har för ett tag sedan blivit så sjuk att vi i familjen inte kan ha henne hemma och ta hand om henne, som en del i det vanliga familjelivet.Idag lever hon med fyra andra, på en gruppbostad i Vimmerby, med en trygg, snäll och trevlig personal.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.