Elevernas företagshälsovård, elevhälsan, organiseras dessvärre av en annan huvudman (kommunen) än den som behöver träda in när eleven mår dåligt (landstinget). Det förorsakar problem.
Allt för ofta förekommer berättelser om ett barn eller en ungdom som behövt hjälp som har hamnat mellan stolarna. Elevhälsan upplever sig sakna kompetens och har inte heller uppdraget, medan barn- och ungdomspsykiatrin i länet saknar resurser och därför bara tar emot de allvarligaste fallen. Primärvårdens ungdomshälsa, som finns som en mellannivå, beskriver att de får ta sig an tyngre problematik än vad det var tänkt.
Mitt emellan dessa olika organisationer hamnar det enskilda barnet/ungdomen.
Det blir onekligen lite märkligt när hälso- och sjukvård för små barn sköts av landstinget, men när de kommer upp i skolåldern är det förebyggande arbetet och enklare sjukvårdsinsatser kommunens ansvar. För andra medicinska eller psykiatriska spörsmål är det fortfarande landstingets ansvar. När eleven lämnat skolan är det återigen landstinget som har det fulla ansvaret.
För att komma till rätta med detta har jag skrivit motion både i landstinget och till Kristdemokraternas riksting härom året, med förslag om att överföra hälso- och sjukvårdsansvaret till en och samma huvudman. Vid landstingsfullmäktiges möte på onsdag föreslås motionen få ett positivt svar, med uppdrag till landstingsdirektören att utveckla samverkan på området.
Under tiden har Kristdemokraterna levererat ett glädjande besked. Partiet vill gå ett steg längre och ge landsting/regioner ett samlat uppdrag för hela barn- och ungdomshälsovården. En elevhälsogaranti ska införas, som innebär att varje elev ska ha rätt att få kontakt med elevhälsan inom ett dygn. Barn- och ungdomspsykiatrin ska få mer resurser för att barn och ungdomar som behöver hjälp ska slippa vänta. Dessutom ska kommunerna ge bättre stöd till familjerna.
Ett barns väl och ve är viktigare än organisatoriska revir. Jag är glad att på det här sättet få gehör för frågor som jag har jobbat med i många år. Nu hoppas jag att alla ska dra sitt strå till stacken för att göra verklighet av förslagen.