Sämre sjukvård än i krisländer

Plötsligt och oväntat drabbades jag av sjukdomssymptom som föranledde omedelbart läkarbesök. Jag ringde upp avsedd mottagning på Västerviks sjukhus och fick tid en dryg vecka senare. Undersökningen resulterade inte i någon säker diagnos och därför gjordes en specifik provtagning.
Jag skulle avvakta besked av provtagningen som beräknades ta fyra veckor. Det är en ganska lång tid när man vet att beskedet kan resultera i en svår och lång behandling med osäker utgång.

Från läsekretsen2014-06-07 04:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har fortsatt mått dåligt och på nytt kontaktat sjukhuset för att höra om det var möjligt att påskynda beskedet. Jag fick till svar att det hade ju har varit mycket helger och att jag förmodligen skulle få vänta 6-8 veckor på besked istället. Det här har gjort att jag knappt klarar min tillvaro överhuvudtaget.
Sömnlösa nätter, en ständig oro och självmordstankar är vad som behärskar mitt liv just nu. Måste det vara på det här sättet?

En nära vän bor i ett sydeuropeiskt land vars sviktande ekonomi vi dagligen konfronterats med i media. Hon drabbades av liknande symptom som jag själv. Skillnaden var att hon hade tecknat en utomordentlig billig försäkring med ett privatsjukhus.
Premien är inte ens i närheten av vad privatsjukhus i Sverige kräver. På en enda dag blev hon undersökt, fick ta nödvändiga prover, fick dem analyserade och slutligen ett besked om vad som var fel och hur man lämpligen kunde åtgärda det.

Det hela tog alltså en enda dag att jämföra med 6-8 veckor här. För inte så länge sedan ansågs svensk sjukvård vara utomordentlig bra, men något högst allvarligt har hänt.
Vid nära nog varje tillfälle jag kontaktat ett sjukhus eller annan vårdinrättning behandlas jag som ett kolli utan värde och respekt. "Tro inte att du är något". Nej, det har jag aldrig trott heller, men respekten för liv borde vara en ledstjärna inom medicin och vård.

Förmodligen är personalen så utarbetad och trött att den inte längre orkar bry sig om människan de möter. Det här är beklagligt och oacceptabelt. Det blir allt svårare att försvara det s k välfärdssamhället vi en gång gjorde oss kända för.
Allt ska sparas in på, sjukvård, skolor och åldringsvård. Det enda som får kosta i dagsläget är den helt okontrollerade invandringen. Där sparas inga som helst resurser eller pengar. Jag uppskattar att Sverige är ett föregångsland när det gäller att hjälpa våra mest utsatta medmänniskor, men just nu tror jag det mesta har gått överstyr.

Vi svenskar bör nog först och främst se till att vi själva får något tillbaka för alla inbetalda skattekronor. Vården och skolan borde få högsta prioritet. När kostnaderna för det slutligen fastställts, så bör vi kunna använda överskottet till att hjälpa andra. Världens enklaste logik, men tydligen helt okänd för våra etablerade riksdagspartier.

SD har givetvis en annan uppfattning, men jag skulle uppskatta om det fanns något parti som var mera "lagom" enlig det ord vi är nära nog ensamma om i världen. I år är det valår och tidigare har jag aldrig tvekat om vilket parti som skulle få min röst, men i år får de klara sig utan den.

Besviken

Läs mer om