Ännu värre blir det, om någon påpekar när man gjort något mindre lyckat, även om den inte menar något illa. Då får man ta sig samman lite extra nästa gång, för att våga utsätta sig för risken att misslyckas igen.
I en uppmuntrande omgivning, där man är respekterad och uppskattad för den man är, där är det lättare att våga, för man vet att man är lika mycket värd, även om man inte lyckas så bra alla gånger. Genom att våga, kanske misslyckas några gånger, men komma igen, på så sätt lär man sig, man utvecklas och växer som människa.
I en kritisk miljö är det inte så lätt. Att misslyckas i en sådan omgivning är att bli hånad och utskrattad. För att inte utsätta sig för det drar man sig hellre tillbaka och riskerar att blir förkrympt och outvecklad, både vad gäller talanger och som människa.
Varje människa är unik och har en oersättlig kombination av begåvningar. I den idealiska världen får varje individ möjlighet att utveckla sina gåvor och bli till tjänst för sina medmänniskor i samhället.
Människovärdet är dock oberoende av individens förmåga - det är lika stort hos den utvecklingsstörde som hos forskaren.
Jag skulle önska att alla kunde förmedla denna grundläggande värdering. Om alla individer blev bekräftade som den unika person hon eller han är, då tror jag att generositeten gentemot andra skulle öka. Om man inser att medmänniskan är lika mycket värd som man själv, då finns ingen anledning att nedvärdera någon - för i samma stund nedvärderar man sig själv.
Jag inser att det är en lång väg att gå. Ett första steg är att ta den mobbades upplevelse på allvar, att låta mobbaren förstå att all kränkning är oacceptabel och att följa upp att det inträffade inte upprepas. Det etiska samtalet om alla människors lika värde måste vara en viktig och naturlig del i det dagliga arbetet.
Vi vill ha ett schyst samhälle, där vi själva blir schyst behandlade. Då måste vi börja med att själva vara schysta mot dem vi möter. Om alla kunde ha den inställningen skulle det finnas goda förutsättningar att göra mobbning till ett minne från en svunnen tid!

Gudrun Brunegård
Kristdemokrat, Vimmerby