Låt våra skolelever göra detsamma. Låt dem klättra i en stege, steg för steg. Framme i nian kan man då skönja vilka ämnen de intresserat sig mest för och det kan ge en vägledning inför kommande yrkesval.
Jag har ett förslag där man som max kan nå upp till tio stjärnor, och att detta sprides ut över hela skolgången från ettan till nian.
De duktigaste eleverna skulle kunna nå till två stjärnor efter ettans årskurs, för att sedan kunna klara en stjärna ytterligare per år. Och detta i varje ämne.
Det skulle göra att maxantal stjärnor vore tio när eleven slutar nian. En liknande bedömning skulle göras i varje enskilt ämne.
Det talas så mycket om omdömesbetyg. I en biografi om Winston Churchill kan man läsa hans omdömesbetyg som han fick som åttaåring. Här hjälpte varken pengar eller föräldrarnas sociala ställning. Det blev ord och inga visor.
Den rektor och lärare i Sverige som idag utfärdade ett liknande omdöme om en elev skulle förmodligen råka väldigt illa ut. Ta mitt förslag om stjärnor istället.
Ett avgångsbetyg efter nian skulle för en grupp elever kunna se ut på följande vis där siffrorna står för antal stjärnor;