Fram till mitten av 70-talet kunde man köpa ett telefonabonnemang från dåvarande statliga Televerket till ett fast pris om 200 kronor oberoende av hur många kilometer luftledning med stolpar som krävdes.
Detta bidrog med stor sannolikhet till att Sverige blev ett av mest telefontäta länderna i världen vilket i sin tur medförde att Ericsson och Televerket blev världsledande inom telefoni och mobiltelefoni.
Jag är övertygad om att inga av dessa investeringsbeslut var baserade på investeringskalkyler med återbetalningstider etcetera som Centerpartisterna efterlyser för kommunens fiberinvesteringar i insändaren i denna tidning den 10 september.
Det fanns nog ej heller några förslag om att norrlänningarna skulle bilda "byalag" och fixa sina järnvägar själva eller att smålänningarna skulle resa telefonstolparna ute i skogarna med eget arbete. Man betraktade helt enkelt dessa investeringar mot bakgrund av den samhällsnytta man ville skapa.
Det går aldrig att beakta samhällsnyttan i en investeringskalkyl då det är omöjlig att kvantifiera d.v.s. sätta kronor och ören på samhällsnyttan. Det vore lika befängt som att försöka beräkna återbetalningstiden på investeringar inom äldrevården eller skolan. Fibernätet är obestridligt en viktig del i samhällets infrastruktur och skall därför betraktas på samma sätt som vägar och järnvägar och därmed måste man utesluta kortsiktiga lönsamhetskalkyler och i stället beakta samhällsnyttan.
Det gäller för politikerna att prestera visioner och inte överlåta jobbet åt bidragssökande byalag. Centerns idéer verkar mycket märkliga då man vill överlåta åt privata intressen att investera och tjäna pengar på de lönsamma delarna av fibernätet. De olönsamma delarna på landsbygden skall fixas av lokala "byalag" med eget arbete, investeringar, bidragssökande och administration.
Har man tur kan man få vissa bidrag dock aldrig med total kostnadstäckning. Med samma ideologi borde lokala "byalag" ta hand om vård och skola på landsbygden. Det skulle bli billigare och enklare för kommunen.
Jag föreslår att alla som är inblandade i beslut som berör fibernätet i Vimmerby kommun studerar hur man hanterar frågan i Mönsterås. Där sköter kommunen hela investeringen i fibernätet och det enda som förväntas av respektive fastighetsägare är att utföra själva grävningen på egen tomt samt därtill en månadsavgift på 100 kronor plus moms per månad. Man tar inte in några bidrag då villkoren för varje fastighetsägares insats anses för höga.
År 2015 skall 75 procent av kommuninnevånarna ha tillgång till uppkoppling till fibernätet. År 2020 skall motsvarande siffra vara 95 procent. Visst arbete utförs av "byalag" i projektarbete för att kunna utnyttja nödvändig lokal kunskap. Kommunen står dock alltid för alla investeringar och kostnader och äger naturligtvis nätet. Fastigheter för permanent boende och fritidsfastigheter behandlas lika.
Det kan nämnas att man även på PTS tycker att begreppet "byalag" är olyckligt då det ger ett förenklat intryck eftersom det egentligen krävs organisation med juridisk kapacitet. Vi har ju redan sett begynnande problem när olika "byalag" var för sig skall förhandla med olika markägare. Kommunen borde ha en betydligt bättre förhandlingssituation och förhandlingskompetens att sköta dessa frågor.
Björn Boethius
Självklart ska kommunen äga fibernätet
I slutet av 1800-talet gjorde staten omfattande investeringar i vårt järnvägsnät till stor del lånefinansierat till mångas stora förskräckelse. Investeringen kom sedemera att utgöra en kraftigt bidragande orsak till den omfattande industriella utvecklingen i Sverige.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.