Det började i våras när Duvan skulle läggas ned. Boende med anhöriga i stan skulle ut till Södra Vi. Personal utan bil och körkort skulle förflyttas. Det vara bara att skaffa bil och körkort om man ville ha jobbet kvar sades det. Det slutade tack och lov med att Duvan får fortsätta tills vidare. Det skulle dras ned på platser till 20. Först drogs det ned på platser för att sedan öka igen. Nu när personal fått flytta på sig och scheman omgjorda så plockas det in personal 0,55 per extra boende.
Efter detta så kom den stora rockaden, Svanen och Lyckebo skulle läggas ned. Det skulle bli ökade demensplatser på Vidala och Eken. Korttidsplatser skulle det bli på Granen. Alla tjänster på de drabbade boendena skulle ut, alla i omsorgen fick söka. De som jobbat i många år hängde i luften. Får jag vara kvar i Södra Vi? Var ska jag jobba i höst? Många frågor ingen information. Man skulle söka efter kompetens (demens, korttid).
Hela hösten arbetade cheferna med detta. När tilldelningen av tjänsterna var klar fanns ingen röd tråd. Ingen fattar någonting. Jobbat med demens till annan verksamhet. Ingen erfarenhet kort tid i yrket får tjänster i första vändan. Varför inte låtit befintlig personal vara kvar (det blev ju ändå det på slutet) och bara låtit de som drabbats av nedläggning söka de nya tjänsterna i ordning efter anställningstid.
Det största felet som gjordes var att inte undanta autismenheten från laslistan. Nu får de känsliga personerna som finns där nya ansikten. Personal som visserligen har hög kompetens inom omsorgen men inte har kompetens eller har valt att arbeta med dem.
Korttidsplatserna på Svanen flyttades till Granen, till få rum som ligger på olika plan. Hur är det tänkt att fungera för personer som behöver mycket omvårdnad.
Flyttningen av de boende på Lyckebo var under all kritik. Dementa som hade sin trygghet på Lyckebo flyttades till Eken utan pardon. Det var inte tal om att Lyckebos personal kunde jobba med för att underlätta.
Säg inte att ni inte vet i nämnden hur vi har det ute på arbetsplatserna, att det är några få som mår dåligt för de inte fick de tjänster de har sökt. Ni var tre politiker på Duvan och fick veta hur det är. Svaret var att ni har fullt förtroende för er duktiga omsorgschef som sparar så bra med pengar. Då blev ni också uppkallade till korttiden där en anhörig kunde tala om hur det har utfallit. Nu har ni fått plocka in av de som blev uppsagda, så var är vinsten.
Ambuleringsgruppen var ett insats för att inte behöva säga upp så mycket personal. Ingen sökte då det var ett skitschema som ingen kunde jobba på, omsorgschefen vägrade ändra. Under tiden tillkom ett tillägg på lön det kom aldrig ut till alla. Bil skulle man hålla med, senare tillkom bil. Informationen i det så väl som allt annat är undermånlig. Man får höra saker varje dag man kommer till jobbet som någon har sagt. Nästa dag är det andra beslut.
Nästa år tar ni bort vårt friskvårdstillägg på 500 kr i år, tidigare 1000 kr för att anställa en person som ska få oss att trivas på jobbet, må bra och vara motiverade. Det hjälper inte om ni anställer 10 sådana efter detta. Sedan vi fick en ny omsorgschef har hela arbetsglädjen försvunnit. Politiker har ni inga anhöriga eller bekanta i omsorgen eller har ni skygglappar för ögon och öron.
Till slut snälla facket ordna en informationsträff om detta och tala om för oss någon anledning till att vi överhuvudtaget skall vara med. Ni säger ju bara att det är bestämt och ni inget har att sätta emot. Var har ni era ombudsmän och högre upp, vi betalar ju även för dem.
Arbetat sedan sjuttiotalet inom omsorgen
Skäms Britta Sterneland och hela omsorgsnämnden!
Efter att ha läst B.S:s kommentar när några tuffa tjejer med många år i yrket har gått ut och pratat för oss alla andra så jäser det över. Nu är måttet rågat det är precis så här det är att jobba i omsorgen i Vimmerby. Alla mår jättedåligt och hela arbetsglädjen har försvunnit.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.