Vi tittar på entrén till varuhuset där en av alla utsatta har försökt göra något åt misären i sitt liv och kommit hit för att be om lite pengar. Helt plötsligt kan vanliga människor börja kasta både verbal och verklig smuts på de utsatta. (Jo, även i Vimmerby kastas det skräp på dem) Är det så skrämmande att se dem i verkliga livet så vi förvandlas till individer som inte kan känna någon som helst empati? Till individer som på något sätt tycker sig ha rätt att fnysa åt dem, utmåla alla till brottslingar och till och med spotta och kasta saker på dem? Att helt bortse från att de är människor.
Det finns säkert ett och annat rötägg även bland tiggarna, konstigt vore det väl annars, det gör det ju i alla sammanhang.
Men det finns också de som sitter i kylan och får saker kastade på sig för att få ihop pengar till sin ettåriga dotters läkarbehandling.
Tiggeri har i alla tider varit en sista utväg för att klara sig. Tiggeri och landsflykt. Vi i Sverige gjorde också det när vi hade misär. Tiggde och flydde till Amerika.
Det är helt okej att låta bli att ge till de nuvarande tiggarna. Det är helt okej att tycka illa om företeelsen. Men det är inte okej att helt tappa respekten för människor som i en utsatt situation gör vad vi alla hade försökt i samma situation - få en bättre tillvaro.
Siv
Skillnad på utsatta och utsatta
Vi tittar på tvŽn där ytterligare en gala samlar in pengar till utsatta människor i världen. Våra ögon kanske rentav tåras och än en gång slår galan rekord i insamlade pengar. Vi är goda människor som ger av vårt överflöd.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.