Föräldrar fick information om att slöjden skulle flyttas till Södra Vi via brev en vecka i förväg, för övrigt har informationen bestått av rykten och en kort tidningsartikel. Rektor har drivit igenom förändringen efter utredning av rektor och en (1) person till (enligt rektor).
Hon har fortfarande inte, trots upprepade förfrågningar, presenterat någon kalkyl för vad det kostar att köra alla barn i buss till Södra Vi varannan vecka, istället för att läraren kommer till dem.
Träslöjdssalen är i gott skick, men rektor har inte frågat tidigare träslöjdsläraren vad han tyckte om den. Tvärtom var hon nära att slänga fullt fungerande bänkar och maskiner.
Syslöjden är ingen stor kostnad, några slitna symaskiner måste bytas ut. Det är dessutom en investering för framtiden, inte en kostnad som tickar på år efter år som skjutsarna till Södra Vi.
Vill man ha en skola, måste vissa investeringar självklart göras. Vi är glada och tacksamma för den fina skola vi har. Många barn i förskolan är på väg upp. Vi vill förstås ha en så komplett skola som möjligt i Djursdala!
De skäl som rektor angett för flytten håller inte vid granskning,
Tvärtemot vad rektorn gett sken av har Djursdalaeleverna lyckats bra med att nå målen i slöjd. En genomgång av niornas avgångsbetyg visar att inte en enda Djursdalaelev blivit underkänd i slöjd åren 1999-2009. (Senare betyg finns inte i stadsarkivet än.)
Rektor har också sagt att flytten skulle göra det lättare att få behöriga slöjdlärare. Men syslöjdsläraren är samma duktiga men obehöriga lärare som tidigare kom till Djursdala. Träslöjdsläraren har gått i pension och ersatts med en obehörig.
Alltså återstår ett enda skäl: Att fina slöjdsalar i Södra Vi används för lite. Det väger lätt för Djursdalaeleverna! Väg dessutom in kostnader för transporter, miljöpåverkan, splittrad skoldag (med lunchrast på bussen!) och allmän otrygghet, som bussandet av elever för med sig.
Flera barn uttrycker oro. Varför treor ska åka till Södra Vi för att lära sig grunderna i slöjd är en gåta.
Som om inte detta vore nog har rektorn samtidigt förbjudit två av tre lärare att använda redskapen i gymnastiksalen, eftersom lärarna är obehöriga i gymnastik. Inte ens en lärare som har ett år kvar till pension och undervisat i gymnastik en stor del av livet får numera lära eleverna hoppa höjd eller klättra i ribbstolarna. (En lärare som har några poäng i idrott har dock fått tillåtelse.)
Beslutet saknar grund i skolförfattningen, enligt Skolverket. Undervisningsrådet som föräldraföreningen pratade med kände inte till någon annan kommun som tagit liknande beslut, och var förvånad. Dessutom, om rektor av någon outgrundlig anledning tar ett sådant beslut måste kommunen se till att eleverna ändå ges möjlighet att visa upp sina kunskaper i alla moment.
Samtidigt har eleverna från och med denna termin hemkunskap på Vimarskolan.
Politikerna i vår kommun vill bevara byskolorna, som attraherar barnfamiljer att flytta till kommunen (vilket Djursdala skola för övrigt är ett utmärkt exempel på! Flera av oss har flyttat hit på grund av den lilla, väl fungerande skolan). Men rektors agerande i de här och andra frågor skapar stor oro för framtiden. Vad ska hon göra nästa gång? Visst ger den nya läroplanen rektor större makt, men betyder det att rektor på eget bevåg kan gå emot elever, föräldrar, personal och våra folkvalda politiker?
Beslut som leder till att stora delar av Djursdala skolas verksamhet utlokaliseras är av sådan dignitet att de borde ha diskuterats på politisk nivå före beslut. Därför kräver vi att våra politiker omprövar besluten.
Djursdala skolas föräldraförening genom styrelsen
Skola motarbetas av rektor
Det finns en politisk vilja att bevara landsbygdsskolorna i kommunen. Men rektor i Djursdala verkar motarbeta den visionen. I höst har hon på lösa grunder flyttat slöjdundervisningen till Södra Vi skola. Hon har dessutom förbjudit lärarna att använda redskapen i gymnastiksalen, ett beslut som saknar grund enligt Skolverket.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.