På måndag morgon ringde polisen i Vimmerby och frågade, när vi kunde träffas, och en stund senare var två poliser och jag på brottsplatsen. Polisen hittade snabbt föremål med namn och adress på ägaren, som var välbekant, och tog med sig några av dem som bevismaterial.
Härom dagen fick jag följande underrättelse om beslut från Polismyndigheten i Kalmar län:
"Förundersökning nedlägges - Brottet går uppenbart ej att utreda. Spaningsuppslag saknas" undertecknat en inspektör.
Slutsatsen måste bli, att det är fritt fram att skräpa ner i naturen i vårt län. Och skräpet behöver inte vara anonymt. Namn och adress betraktas inte som "spaningsuppslag" av Polismyndigheten i Kalmar län.
Varför stiftar vi så många lagar här i landet, när ingen ser till, att de efterlevs? Jagar polisen bara dom som glömt att ta på sig säkerhetsbältet och andra lönsamma "brottslingar"?
Lyckligtvis finns det människor som hellre anstränger sig än riskerar sin heder. Jag tog kontakt med "visitkortlämnarens" far. Han är ansvarskännande och såg till, att sonens vindsröjningbråte snabbt försvann ur skogen.
Men min besvikelse över vår så kallade ordningsmakt försvinner inte i första taget.
Skogsägare
Skräppolisen
Nu och då läser vi i tidningen, att skräp har vräkts ut i Smålandsskogen. För några veckor sedan var det min tur att drabbas. En lördagsmorgon upptäckte jag, att någon dumpat ett par kubikmeter bråte i vår skog. Jag ringde polisen och kopplades till deras central i Uppsala, som tog emot min anmälan.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.