Socialdemokratins dilemma

Hur det gått med socialdemokratin illustreras bäst genom förre statsministern och partiledaren Göran Perssons kliv direkt in i kapitalets tjänst, och att moderater helt plötsligt kan bli socialdemokrater, - märkligt, men ändå helt logiskt.

Från läsekretsen2007-08-25 04:28
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så liten tycks skillnaden verkligen vara mellan höger och dagens socialdemokrati. Vi skriver dagens av den enkla anledningen att skillnaden till ursprunglig socialdemokrati är frapperande. I högtidliga stunder kunde Persson angripa den nyliberalism, som han så enträget hyllade genom sitt engagemang i EU. För nog känner väl Persson och hans EU-engagerade partivänner till att EU: s politiska hemvist är mörkblå höger och nyliberalism.
Vid tiden för EU-inträdet, med flera socialdemokratiska regeringar i Europa, hette det att EU skulle bli en socialt inriktad statsbildning. Vad blev det av detta? Med de sociala ambitioner som dagens socialdemokrati står för är detta ingenting annat än ett billigt skämt.
De, som möjligen tror att Mona Sahlin ska stå för några vänstervindar, kommer att bli besvikna. Med henne vid rodret styrs politiken i fortsatt riktning höger, hon är kapitalets tjänarinna, hon som förordat lönestopp och strejkförbud. Någon radikal, innehållslös fras kommer säkerligen att undslippa henne, men det är ändå den konkreta handlingen som är avgörande.
Lika illa är det ställt med LO-ledningen och de flesta fackledarna, som alla är inställda på att gynna kapitalets intressen, och i och med storavdelningar är det ombudsmannavälde som råder, gräsrötterna är i det stora hela åsidosatta.
Att ett systemskifte skett i Sverige kan väl alla med minsta politiska insikt vara överens om, med massarbetslöshet och ökade klyftor mellan rik och fattig, och att en successiv nermontering sker socialt på allt som svensk arbetarklass byggt upp under hundra år.

Olle Jacobson
Kisa

Läs mer om