Jag måste medge att kundbegreppet skaver i mina öron. De privata försäkringsbolagen har kunder, det vill säga privatpersoner som tecknar försäkringar och betalar en premier som ger rätt till försäkringsersättningar vid skador som definieras av försäkringsavtalets villkor.
I media läste jag för några veckor sedan att Försäkringskassan har tagit fram ett strategidokument där det står att personalen ska prioritera "det alternativ som ger mest värde för kund. Det är bara genom att tillfredställa och helst överträffa kundens förväntningar som varaktigt förtroende kan erövras."
Sakta i backarna. När blev vi kunder hos en myndighet som ska handlägga och besluta om vår rätt till ersättning som vilar på lag? När blev det omodernt med klient, brukare, försäkrad eller medborgare?
Eller är det så att man som kund kan säga nej till myndigheternas krav?
Kan vi då klaga till allmänna reklamationsnämnden (ARN) där vi har rätt att kräva att varan/tjänsten är i det skick och har de egenskaper som vi förväntat oss?
Eller är det så att vi som kunder kan ångra oss inom en vecka, den så kallade ångervecka som gäller på den privata marknaden?
I så fall, utnyttja din ångervecka.
Håkan Korán
Ombudsman
Fackförbundet GS Östra Småland
Som kund hos kassan, utnyttja ångerveckan
Vi vill inte vara "kunder" hos Försäkringskassan, möjligtvis klienter, men allra helst medborgare. Jag har uppmärksammat att Försäkringskassan har skaffat sig ett språkbruk som ligger den kommersiella försäkringsbranschen nära. Den sjukskrivne kallades för kund, som befinner sig på en kundresa.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.