Insändare: Sörenson är ute på hal is

Sörensson hävdar att resurserna till välfärden har minskat. Det är fel. Resurserna till skola, vård och omsorg har ökat under alliansregeringen. Antalet personer som arbetar i välfärdssektorn är större idag än 2006, samtidigt som resurserna per elev i skolan har ökat. Trots att världsekonomin har genomgått den värsta krisen sedan 30-talet har resurserna till välfärdens kärna i Sverige sedan 2006 ökat med 40- 70 miljarder kronor, rensat för inflation.

För att utjämna skillnader och skapa mer likvärdiga förutsättningar för kommuner och landsting att tillhandahålla likvärdig service för invånarna finns ett system för kommunalekonomisk utjämning. Namnet utjämningssystem är egentligen missvisande. Det kan ge intrycket att systemet fungerar som en väghyvel, där man jämnar till terrängen genom att hyvla bort toppar och fylla i håligheter med det överskott som man får från topparna. Namnet antyder att utjämningen helt skulle ske mellan kommunerna. Sanningen är att utjämningssystemet till allra största delen finansieras av staten.

Inom inkomstutjämningen, som är den klart största delen av utjämningssystemet, är det bara några procent av pengarna som kommer från andra kommuner. Det är ett dussin kommuner, främst i Stockholmsområdet, och ett landsting, Stockholm, som betalar till systemet, medan resten av kommunerna och landstingen, cirka 300, får pengar.

För de kommuner som betalar till systemet handlar det i vissa fall om stora summor. De betalar tillsammans 2,4 miljarder kronor. Det är viktigt att utjämningssystemet inte motverkar tillväxt och ökad sysselsättning. I vissa kommuner går en stor del av skatteinkomsterna från en nyinflyttad person direkt in i inkomstutjämningen och skickas vidare till andra kommuner. Regeringens ändringar i inkomstutjämningen sker i syfte att minska dessa marginaleffekter för de kommuner och det landsting som betalar inkomstutjämningsavgift, så även dessa har drivkrafter att främja inflyttning och ökad sysselsättning.

Det är viktigt att betona att ingen kommun förlorar på det nya systemet - de allra flesta runt om i hela Sverige vinner. Linköpings kommun får cirka 900 miljoner kronor årligen i inkomstutjämning.

Påståendet att välbärgade Stockholmskommuner skulle få pengar i det nya systemet stämmer inte. De rikaste kommunerna får även fortsättningsvis betala stora summor till systemet. Den största delen av inkomstutjämningen står dock staten för, precis som tidigare. Sörenson (S) måste sluta lägga ut dimridåer om vad regeringens politik står för.

Finn Bengtsson
Riksdagsledamot (M), Linköping