Insändare: Spriten, Skatten och Wesik

Kulturnämndens ordförande moderaten Annica Carlson passerade visserligen alla anständighetsgränser då hon på nyhetsplats hävdade att de som hade en annan uppfattning än hennes led av en psykisk störning.
För detta ska inte tidningen lastas, det hon påstår i en intervju ska självfallet kunna publiceras och bedömas av läsare och väljare. Jag blir däremot överraskad och bestört över det språkbruk som den annars så välbalanserade Alf Wesik använder sig av i onsdagens ledare.
Om spritskatten kan man tycka olika. Jag respekterar dem som tycker att alkoholskatten ska sänkas. Jag förstår väl argumenten. Jag delar däremot inte uppfattningen. Det är mig trots detta främmande att utmåla den vars uppfattning avviker från min som någon som "slutat tänka" för att i stället "reagera med ryggmärgen", en person vars uppfattning "inte bygger på fakta utan snarare känslor".
Jag hoppas därför bli bemött med samma respekt när jag nu presenterar mina argument för varför Sverige bör behålla en hög beskattning av alkohol.
Problemet är väl känt för alla och envar. Efter en lång period med en mycket framgångsrik svensk alkoholpolitik kom inträdet i EU att föra med sig en omfattande gränshandel med alkohol som i många fall ledde till rent kriminella handlingar, till exempel försäljning till underåriga.
Detta förde med sig en nedgång av Systembolagets försäljning och kom därmed ett utgöra ett hot mot dess legitimitet. Strax kom problemet att utmålas som ett "antingen - eller- bekymmer", vi hade att välja mellan pest och kolera. Detta är enligt mitt sätt att se en felaktig slutsats.
Om handeln i dag sker "vid mörka lägenhetsdörrar eller vid skåpbilar utan skattemärken" är det väl i rimlighetens namn detta och inte alkoholskatten som är problemet. I alla andra sammanhang brukar brottslingar gripas och lagföras. I det här fallet ska tydligen samhället anpassas efter brottet. Om "alkohol helt urskillningslöst säljs till barn och missbrukare och till alla som överhuvudtaget vill pröjsa", borde väl slutsatsen bli att dessa samvetslösa profitörers ogärningar snarare borde erbjudas ett mer kännbart straff än att missbrukarna skulle erbjudas mer sprit för pengarna?
Vad skulle då hända om åtgärden för att komma till rätta med det som sker vid våra gränser skulle vara sänkt skatt på alkohol? I en forskningsstudie, utförd på uppdrag av folkhälsorådet har man prognostiserat följande. Om spritskatten skulle sänkas med 40 procent och skatten på öl med 15 procent kommer.
? Ytterligare 289 människor av dö av alkoholrelaterade orsaker varje år
? Ytterligare 1 600 människor att misshandlas varje år
? Ytterligare 1,6 miljoner sjukdagar att registreras varje år.
Det är siffror för den som väljer att" inte blunda för fakta" och som "är öppen för att lyssna på argument".
Låt oss slutligen se på exemplet Finland där man ju som bekant valde att just sänka alkoholskatten för att komma till rätta med den besvärande gränshandeln. Som man kan förvänta sig innebar det finska beslutet att systembolagsförsäljningen ökade.
Det verkar dock som om ökningen främst har åstadkommits av dem som redan tidigare var storkonsumenter eller riskbrukare. Skillnaden är bara den att de nu får mer sprit för pengarna, det vill säga problemen tilltar. När det gäller gränshandeln, har den bara minskat marginellt. Man skulle alltså kunna säga att de som tidigare handlat sin sprit i Estland fortfarande väljer att göra det om än i lite mindre omfattning.
De som tidigare hade alkoholproblem eller befann sig i riskzonen har nu fått än värre bekymmer.
För mig leder fakta till slutsatsen att den ohämmade gränshandeln bör angripas genom att Sverige använder sitt politiska inflytande i EU för att försöka förändra villkoren för alkoholhandel över gränserna. De brottsliga följderna av den ohämmade gränshandeln måste bekämpas. De dokumenterat välfungerande instrumenten för att hålla nere alkoholkonsumtionen bör behållas.
Jag vill veta. Jag tror att jag har fattat!

Jan Östling
Vänsterpartiet