Ekonomichef Henrik Svensson menade att minusresultatet inte föranleder någon större oro, eftersom det finns flera balansposter som kan användas för att justera resultatet i årsbokslutet. Och så är det!

Men, i materialet fanns det uppgifter som borde ha debatterats ordentligt fast det bara passerade förbi som en ren information, som till exempel sjukskrivningstalen för de kommunanställda.

I delårsrapporten finns en tabell som visar sjukfrånvaron bland kommunens personal. I kommentaren till tabellen står att "Den ringa ökning för 2016 för Hultsfreds kommun följer den totala ökningen i landet som helhet", vilket gäller om man tittar på totalen, men om man analyserar tabellen så visar den på något helt annat.

Det är nämligen åldersgruppen kvinnor och gruppen 50 år och äldre som balanserar upp det kraftigt ökande sjukskrivningstalen i de andra grupperna. I gruppen ungdomar har sjukskrivningstalen ökat med 0,93% och i gruppen 30 49 år med 0,7% och i gruppen män har sjukskrivningen ökat med 0,84%. Det innebär således att det är grupper med ökande sjukskrivningstal som skall ta vid när gruppen äldre kvinnor går i pension, den grupp som idag håller verksamheterna uppe!

Inom fem år finns det således en stor risk att sjukskrivningarna öka kraftigt, vilket kommer att bli kännbart i de grupper av arbetstagare där det redan finns problem med tillgång på personal, som inom hemtjänst och övriga vårdyrken.

Hur skall man klara detta? Det är en fråga som verkligen borde ha debatterats, men som ingen av fullmäktigeledamöterna lyfte.

Men frågan om det nya avfallssystemet föranledde ett antal fullmäktigeledamöter att gå upp i "talarstolen" under allmänhetens frågestund och ta ca 30 min i anspråk för att polemisera i frågan. Detta i en fråga som 1) tidigare har debatterats på kommunfullmäktige med återremiss som resultat, 2) som beslutades i maj 2016 och 3) som är på väg att införas med början 2017.

I kommunens styrprogram står att "Kommunfullmäktige styr nämnderna genom: - Mission, vision, värdegrund och strategiska mål". Då borde det väl ändå ligga på kommunfullmäktiges ansvar att agera för att det skall finnas en plan för hur kommunen skall lösa personalfrågan framöver, med de alarmerande siffror som framkommer i delårsrapporten. En förutsättning är förstås att kommunfullmäktige inser problemet.

Nog ger detta upphov till en oro över hur det högsta beslutande organet i kommunen fungerar, det organ som är befolkat av personer som har fått kommuninvånarnas förtroende att fatta beslut för deras räkning.

Det väcker definitivt frågor! Har fullmäktigeledamöterna läst på inför mötet? Kan ledamöterna tolka det som skrivs i rapporterna? Är det ett strategiskt drag av ledamöterna att agera i en fråga som de redan är pålästa på, för att framstå som kunniga och aktiva?

Och till sist: Hur är det med den långsiktiga strategiska planeringen?