När jag kommer till kapitlet om "Båttillverkning" inser jag att den kunskap som de estniska flyktingarna hade med sig förändrade Storebro i grunden. Inte nog med att Storebro Båt så småningom skulle bli ett världsberömt varumärke. Den lilla orten fick ett nytt ansikte och blev mångkulturellt, som ett Sverige i miniatyr.
70 år har gått sedan denna verklighetshistoria tog sin början. Det som framstår tydligare och tydligare när jag försöker reflektera över tid vad som hänt, är att integration tar tid och måste så få göra.
De stora ekonomierna i Europa, som Tyskland, England med flera är redan nu mångkulturella på ett helt annat sätt än Sverige. Framtiden får naturligtvis utvisa vad som är rätt. För mig, med det nyss beskrivna 70-årsperspektivet i bakhuvudet är saken klar, Sverige kan inte isolera sig. Vi är en del av världen.
Så till sist... ingen, absolut ingen jag talat med under de 26 år jag bott i Storebro, har med ett enda ord sagt något negativt om de krigsflyktingar som togs emot här 1944. Tvärt om, med uppskattning och beundran beskriver man dom som kom i sina roddbåtar över Östersjön med all sin kunskap. Vad har hänt sedan dess?
Börje Forss
FP Liberalerna
Storebro, en del av världen
Vad hade Storebro varit utan estniska flyktingar? Den frågan ställer jag mig när jag läser boken "Springpojken som köpte Bruket", av Alf Wesik.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.