Förra årets bokslut visade med all tänkbar tydlighet på behovet av en kommunal ekonomi i balans. Eller med Hardy Axelssons ord - en kommun med överskott i ladorna. Mot den bakgrunden såg våra partier värdet i att göra ett gemensamt krafttag.
Vi saknade dock Hardy Axelssons förmåga till att omedelbart se lösningen - höjd skatt.
Istället angrep vi uppgiften genom att inhämta fakta. I dialog med våra revisorer, engagerades en fristående revisionsfirma. Tillsammans med kommunens ledning gick revisorerna igenom den kommunala ekonomin. Deras uppdrag var att utifrån sina erfarenheter och kunskaper, samt tillgång till många olika kommuners kostnader och intäkter, göra en analys av hur läget för vår kommun egentligen såg ut.
I revisorernas analys visas att i Västervik ligger kostnaderna för olika välfärdstjänster på en för hög nivå jämfört med många andra kommuner. Flera tjänster, dock inte alla, är dyrare i vår kommun. Vad innebär då detta? Den enda rimliga slutsatsen, enligt vår mening, är att det är vår skyldighet att först se om kostnaderna kan sänkas, innan vi överväger en skattehöjning.
Enligt vår bedömning är det helt avgörande för kommunens framtid att vi lyckas med att sänka kostnadsnivåerna och framförallt den olyckliga kostnadsdrivande trend som tyvärr har drabbat en del av våra verksamheter. Detta är svårt och nästan alltid smärtsamt. Hade vi istället följt Folkpartiets omedelbara råd, och mött varje förändringsbehov med kommunala skattehöjningar, hade mycket av det nödvändiga ekonomiska genomlysningsarbetet som nu skett helt uteblivit.
Kommunens ekonomiska läge mot budget är idag i jämförelse med 2011 hela 47miljoner bättre. Det är viktigt. Det innebär att vi lyckats att bryta den kostnadsdrivande trenden, även om mycket arbete återstår. Vi måste införa ekonomiska fundamentala spelregler som innebär att vi på ett klokt sätt hushållar med de ekonomiska resurser medborgarna ställt till det allmännas förfogande. En god ekonomisk princip är att så länge en kommun inte tillfört någon ny verksamhet ska man inte heller behöva utöka det kommunala skatteuttaget.
Västervik är inte en kommun med en massa rika medborgare. Varje kommunal skattehöjning i vår kommun betalas därför av nödvändighet främst av låginkomsttagare - innebörden är att vi tar från de fattiga för att ge till de fattiga. Det gränsar till rundgång och är att misshushålla med medborgarnas knappa resurser.
Omvärldens ekonomi svänger allt oftare, vilket för kommunen innebär ständigt nya prognoser för skatteintäkter. Kommuns ekonomi måste därför vara sådan att den tål dessa svårbedömda svängningar. Av den anledningen växer behovet att ha ett överskott i ladorna. Folkpartiet tror att skattehöjningar är vägen till det uthålliga överskottet. Andra har modifierat kravet till att gälla endast tillfälliga skattehöjningar.
Skillnaden mellan vår syn och Folkpartiets fångas på ett bra sätt av uttrycket - ge någon en fisk och han blir mätt för
dagen, lär honom att meta och han har mat för livet. Vi vill vara en kommun som kan meta. Västerviks kommun ska, oavsett omvärldens svängningar, kunna driva verksamheter som ligger i framkant vad gäller både hushållning och kvalitet. Vägen dit är besvärlig och tidsödande. Men när vi når fram blir effekterna betydande. Våra respektive partier tar ansvar genom att fatta de impopulära, men nödvändiga, beslut som krävs för att ha en chans att nå det målet.
Harald Hjalmarsson (M),
Tomas Kronståhl (S)
Svar från Hjalmarsson och Kronståhl
I Kenneth Hardy Axelssons insändare om politiskt rävspel framställer han Folkpartiet som sanningssägare och i princip de enda ansvarstagande i politiken. Vad är det då som hänt, och vad är gjort och av vem?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.