Insändare: Svar till Inger Bronow

Först en lite bakgrund innan jag svarar på Inger Bronows alla frågor och insinuationer.
Sveriges Riksdag beslutade 2003 hur biståndet framöver skulle utformas, socialdemokratisk regering, men det var ingen oenighet om detta.
Utvecklingssamarbetet med andra länder ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling enligt PGU, Program för global utveckling. Arbetet utförs, under ledning av SIDA, på många olika sätt och av olika aktörer.
Sala Ida handlägger medel från SIDA till kommunala partnerskapsprojekt, endast kommuner, landsting eller liknande kan ansöka om pengarna. Jag citerar lite från partnerskapsprogrammet: Målet för Sveriges utvecklingssamarbete är att minska fattigdomen genom att bidra till en miljö som stödjer fattiga människors egna strävanden att förbättra sin livskvalitet.
Sverige har en lång tradition av lokalt självstyre och de lokala myndigheterna har ansvar för att tillhandahålla en stor del av all samhällsservice. Svenska kommuner har därmed värdefulla erfarenheter att dela med sig av till partners i utvecklingsländer som har påbörjat projekt för att decentralisera bestämmanderätt till regionala och kommunala nivåer.
Kinda har sedan tidigare och genom flera organisationer ett samarbete med olika organisationer i Kimilili. Det har framförs önskemål från Kimilili att man vill ha ett samarbete även med den politiska ledningen och den kommunala administrationen i Kinda.
Kommunstyrelsens au beslutade att Kinda skulle delta i projektet. OBS att Kinda kommun INTE lägger några pengar eller arbetsinsatser i detta! All medverkan och alla kostnader betalas av Sala Ida.
Partnerskapet Kinda-Kimilili ger just nu nya möjligheter att hjälpa barn i nöd, men bidrar dessutom genom sin inriktning på dialog mellan olika makthavare, till att stärka utvecklingen mot demokrati och god samhällsutveckling. Bland annat har det visat sig att kontakter på styrandenivå starkt bidrar till att motverka korruption och vanstyre.

Svaren till Inger Bronow:
En ny grupp politiker och tjänstemän från Kinda kommun ska åka till Kenya och Kimilili och diskutera samarbetsfrågor. Eller är det en förtäckt semesterresa?
Nej, det är absolut ingen semesterresa! Detta är ett område i behov av bistånd - inget turistmål! Det är en lång resa innan vi kommer fram till Kimilili och vi bor mycket primitivt hos familj, utan el och med torrtoa. Vi har ett uppdrag att utföra.
Vad förväntar ni er att få ut av detta besök. Finns det någon målsättning för vad besöket ska resultera i både för invånarna i Kimilili och för oss Kindabor. Vad har politikerna och tjänstemännen att lära av kenyanerna och vad har dom att lära sig av er? Vi står ju inte alls på samma nivå.
Detta handlar om bistånd och det finns mål och syfte både för projektet i stort och även för denna del. Från början var tanken att endast företrädare från Kimilili skulle komma på besök till Kinda denna gång, men de upplever att det var så betydelsefullt för utvecklingen i deras kommun att vi kom på besök så det var deras önskemål att det skulle bli så denna gång också. De kommer att göra ett besök i Kinda under våren.
Denna gång ska samtalen röra sig kring demokrati- och samhällsfrågor. Kommer ni att ta upp korruptionsproblematiken, det är ju ett stort samhällsproblem i Kimilili om jag förstod rapporteringen från förra resan rätt. Och vad har Kindapolitikerna för erfarenhet att dela med sig av i sådana frågor?
Ja, det kommer att tas upp och det var även därför de önskade att vi skulle besök dem igen. Det har stor betydelse att "någon" har ögonen på dem och följer upp tidigare aktiviteter och besök.
Man ska också diskutera levnadsvillkor för utsatta och föräldralösa barn. Diskutera ja, men vad nytta blir det sedan för barnen i Kimilili. Och vad har ni med er hem till oss Kindabor av era diskussioner?
Det gör stor skillnad för barnen i Kimilil! Vi vet att vi inte kan göra underverk för hela Kenya med våra resor och våra olika projekt men det gör skillnad för barnen som fått ett barnhem i Kimilili, det gör skillnad för barn med funktionshinder eller utvecklingsstörning som blivit synliga i Kimilili och som kan få utbildning och bidra till samhällsutvecklingen. Det gör skillnad för kommunledningen och de tjänstemän som kämpar mot korruption. Det gör skillnad för kvinnorna som kämpar för jämställdhet och det gör skillnad för lärarna i skolan i Kimilili! De uppskattar våra besök och vårt samarbete väldigt mycket och det är från dem som önskemålen om inriktningen kommer!
Vore det inte bättre att ni hittade en jämbördig kommun här i Sverige och utbyta erfarenheter. Kinda är väl långt ifrån en mönsterkommun som har lösningar på alla de problem som kan dyka upp i diskussionerna i Kimilili. Blir det inte lite flummig information från ömse håll som inte förs vidare på någon av orterna. Jag hoppas ni förbereder en ordentlig redogörelse för era upplevelser, information om hur samarbetet ska fortsätta och vilken målsättning som finns från ömse håll. Vi behöver inte någon ny film, vi fick se många vackra vyer vid förra rapporteringen. Hur intresserade är egentligen Kimilili-politikerna av era besök? Är det en övervärderad "bror-duktig-mentalitet" som styr er?
Jag får tyvärr göra Inger Bronow besviken - det kommer att bli bilder i redovisningen även denna gång (men Inger kanske kan blunda och bara lyssna? eller läsa)
Vi kommer att ta med oss erfarenheter och kunskap hem, men återigen man ska vara klar över att detta är ett biståndsprojekt. Vi kan visa på förhållandena i Kimilili, kanske öka förståelsen för andra kulturer och andra sätt att tänka och hitta lösningar. Vi lär oss också i mötet med andra människor, men kanske andra saker.
Utbytet med jämbördig kommun i Sverige får stå för Inger Bronow. Det ges inga biståndspengar till det och det är vad detta handlar om. Utbyte med svenska kommuner har vi ändå på andra sätt. Vi har t.ex. kontakt med Åmåls kommun som har ett liknande partnerskapsutbyte med Uganda.
Låt Kimilili-borna få styra sitt samhälle i fred i fortsättningen. Biståndspengarna måste kunna användas på ett bättre sätt.
Om detta är socialdemokraternas i Kinda syn på hur vi ska förhålla oss till globala problem som fattigdom, brist på demokrati och social rättvisa så blir jag orolig och jag skäms faktiskt över att vara Kindabo!

Rosmarie Nelson Ekerå (c)
1:e vice ordf i Kommunfullmäktige
En av deltagarna på denna resa