Ni tar Willys lågprisvaruhus som exempel på att vi ska betrakta det som Vimmerbys butik, hur ska andra kommuner som handlar där betrakta Willys?
När vi åker dit och handlar får vi ta det som en utflykt till Hultsfred inte någon förtjänst, den äts upp mer än väl av bensin eller busspengar. Som konkurrensfaktor för Vimmerbyhandlarna har den ingen betydelse. Vi är stolta över vårt gymnasium, det har tillkommit på ett hederligt sätt inte mellan skål och vägg och har gott rykte på Högskolor och Universitet.
Vimmerby gymnasium är inte till för två kommuner, Vimmerby måste engagera sig lika mycket när det gäller Västerviks och Kindas elever. Ni är rädda att Eksjö, Linköping och andra tar kål på gymnasierna. Inte så länge de har hög kvalitet och gott rykte.
Vad riktiga grishuvuden och köttslamsor på scenen i Hultsfred och Astrid Lindgrens värld har gemensamt i en sammanslagen turism tycker ni jag ska fråga ALV:s vd Mikael Ahlerup, blanda inte in honom, jag ställde frågan till er. Jag tror nog han är synnerligen belåten att inte Vimmerby blivit indraget i skandalskriverierna om festivalen.
Den kreativa och utvecklande samverkan ni talar om hade vi ju när det gällde flyget, det blev en dyr flopp för Vimmerby. Hultsfred ska i allra högsta grad ägna sig åt vad ni kallar bytänkande, det tog årtionden innan lillebrorkomplexet mot Vimmerby försvann. Gammalt groll måste vara passerat skrev ni tidigare och jag ber än en gång väck det inte igen. Man kan vara vänner utan att bo ihp.
Margaretha Brodd
Vimmerby
Svar till Jan Östling och Lennart Beijer, Vänsterpartiet
Jag radar inte upp hur förträffligt det är i Vimmerby medan Hultsfred framställs som en kommun på dekis. Vad jag försökte säga är att vi betraktar Hultsfred som en kommun som står på egna ben, som kan klara sina bekymmer så bra själva utan att vara beroende av Vimmerby.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.