Svar till Leif Gunnar

Leif Gunnar i Virserum, egentligen hade jag inte tänkt att ta upp den "känga" som du tilldelade mig härförleden, det är sådant man får och kan ta.
En speciell anledning fick mig emellertid att tänka om, så jag ska ge dig samma svar, som jag gav en man i Oskarshamn, som inte heller gillade mitt sätt att kämpa för vår region. Han tyckte, precis som du, att jag talade i egen sak.

Från läsekretsen2004-10-21 06:43
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det heter ju, att "när far super, så är det rätt", alltså när ni kämpar för ert, är det helt rätt, men när jag kämpar så är det fel.
När dåvarande landstingspolitiker skulle lägga ner den enda vårdavdelningen i Vimmerby, framträdde landstingsrådet Göran Adolfson i Radio Kalmar och förklarade att "jag har lagt ner BB i Oskarshamn och jag har lag ner på Öland och det blir lite skrik i början, men det tystnar snart".
Denna cynism, denna arrogans från en maktberusad politiker i ledande ställning "tände" såväl mig som en annan Vimmerbykvinna. Tillsammans blev vi båda inbjudna till Kalmar för att få träffa Adolfson. Vid detta tillfälle "lovade" vi att vi inte skulle tystna.
Under Adolfsons verksamhetstid försämrades landstingets ekonomi i rasande fart. Det var skrytbyggen, onödiga och dyra investeringar med mera, samt inte minst många generösa "fallskärmar". Vem ansvarar för att ekonomin kördes i botten?
Vem rår för, att befolkningen i länet minskar och att därmed skatteintäkterna blir lägre?
Vem rår för, att länet har så många gamla invånare?
Unga människor väljer att bosätta sig där de får den bästa sociala servicen; utbildning, vård, omsorg de bästa kommunikationerna, därvidlag spelar direkttåget Kalmar-Köpenhamn ingen roll.
Vem rår för, att länet ser ut som det gör?
Vem rår för, att Oskarshamn ligger där det ligger?
Jag är inte imponerad av stordrift, men inser att i vissa fall är den nödvändig. 33 distriktsläkare kan väl inte ha fel, när de anser att vården blir säkrare på sjukhus med större verksamhet, än på ett med mindre verksamhet, till exempel färre operationer?
Visst är det "vi" som får betala för tidigare "missbruk" - så, hur mycket har vi råd med? Vad är viktigast?
Inget är för evigt, och jag vet att också sjukvården måste genomgå förändringar. Just därför försöker jag att se objektivt på situationen och hålla mig till kalla fakta.
Under många år har vår region fått avstå mycket av trygghet och närhet i vården.
Med erfarenhet av tidigare kompromissbeslut och "utvärdering om ett år", befarar jag att vi i vår region då mister den jour, som nu ska finnas lördag och söndag mellan 10 och 15.

Vera Larsson

Läs mer om