Vi gör underhållande, spännande, folkbildande, ständigt aktuell och viktig radio, och det vill vi fortsätta med.
Men nu kan snart mycket av det förändras. När Sveriges Radio ska spara drygt 100 miljoner kronor i år, är de lokala programmen i P4 en av de saker man tittar på. Ett förslag från ledningen är att utöka rikssändningarna i P4 måndag-fredag med två timmar per dag. För bra många år sedan, innan P4 blev en egen kanal, sändes det lokala fönster i P3. Och det verkar nu som om vi är på väg åt det hållet igen, lokala fönster i en rikssänd kanal.
Sveriges Radios VD Peter Örn säger att lyssnarna inte ska märka någonting. Han har fel av flera skäl.
För det första är det här ett hot mot demokratin. Mindre sändningstid innebär färre lokala röster som får möjlighet att komma till tals i länet, i Sverige och i världen. Färre röster som kan protestera mot något som är fel, färre röster som kan berätta om det som är orättvist, färre röster som kan glädjas över det som är bra.
För det andra blir vår beredskap och möjlighet att sända när det hettar till sämre. De senaste två åren har länet drabbats av två svåra stormar. I båda fallen blev SR Kalmar livlinan för många drabbade. Vi gav information om vad som hände, vi har möjlighet att nå mängder av människor på mycket kort tid, och alla myndigheter vände sig till oss för att få hjälp att nå ut till dem som behövde hjälpen. Vi har fått mängder med bevis på hur viktiga vi är av tacksamma lyssnare som hört av sig. Men med färre anställda här och med ett större rikssänt block begränsas vår möjlighet att snabbt ändra i tablån om det händer något stort, och vår möjlighet att nå ut med viktiga händelser bakbinds. P4 är beredskapskanalen, som lyssnarna rattar in när stormen Gudrun eller Per viner runt husknuten eller om någonting skulle hända på länets kärnkraftverk.
För det tredje försvinner en stor del av P4: s profil, den som många, många lyssnare uppenbarligen tycker om, och lovordar oss för. Våra lokala programledarröster försvinner till förmån för, i lyssnarnas öron, anonyma programledare som talar om helt andra platser och företeelser än vad lyssnarna är vana vid eller särskilt intresserade av.
Lokala band och artister som spelas idag hörs inte längre när skivlistorna ska strömlinjeformas och tekniska resurser för inspelning ska minskas. Det populära matprogrammet Meny i P1, som sänts från Kalmar i alla år, kanske också åker med av bara farten när tekniska resurser skärs bort och riksproduktion bara ska göras på ett fåtal orter.
Det kommer dessutom att bli färre röster utifrån landet i de andra SR-kanalerna om planerna blir verklighet. Idag delar vi med glädje med oss av de röster vi samlar in till rikskanalerna, men med kortare sändningstid och minskad personalstyrka blir det färre röster hos oss och därmed också färre lokala röster i rikskanalerna. Så medan andra medier, t.ex. kvällstidningarna satsar på mer lokalt innehåll, går SR åt andra hållet.
Trots besparingarna talas det om att vi ska värna lyssnarna och inte tappa publik. Vi är medvetna om att vi måste vara med att dra vårt strå till besparingsstacken för att få budgeten i balans i Sveriges Radio. Men det här är ett dåligt sätt att spara.
Vi är en liten, hårt arbetande redaktion, som alla har stora ambitioner och vi är otroligt stolta över det vi gör. Vi vill fortsätta att vara den stora radiokanalen, och vi vill fortsätta att utveckla det vi gör, inte avveckla!
Släng förslaget om utökade rikssändningar i P4 på sophögen.
Personalen på SR Kalmar
Sveriges Radio monterar ner den lokala bevakningen
P4 i Sveriges Radio är landets i särklass mest avlyssnade radiokanal. I Kalmar län lyssnar fyra av tio länsbor på oss varje dag och åtta av tio någon gång varje vecka. Vi har en stor grupp lyssnare som ser oss som sällskap och nära vänner. De engagerar sig och hör av sig, och vi finns på plats för dem där och när det händer. Oavsett om det handlar om att sända från MC-dagarna i Västervik, att ge röst till de el- eller telefonlösa efter stormar och andra oväder, att berätta om en tragisk brand i Byxelkrok, att försöka förklara kinesiska satsningar i länet och i världen eller att följa speedwaylagen Dackarna och Västervik.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.