Insändare: Tagit beslut som "ej är rimliga"

Kommunstyrelsen i Vimmerby föreslog häromdagen oförändrad skattesats i Vimmerby kommun för nästa år. Kommunalrådet Micael Glennfalk lägger i ett uttalande i denna tidning stor vikt vid att kommunen vid en jämförelse med länets övriga kommuner ligger högt i skatteuttag.

Varken beslut eller uttalande är särskilt förvånande, ändå har jag, märkligt nog, invändningar. Den utredning om Vimmerbys ekonomi som Sveriges kommuner och landsting (SKL) nyligen presenterade innehåller mycket intressant. Till exempel sa man vid presentationen i kommunfullmäktige precis det jag skrev i insändare innan valet att 2013 "egentligen" gick med underskott. Prognosen för 2014 pekar på minus 20 miljoner och 2015 minus 26 miljoner och fortsatt minus varje år fram till 2020 mellan 16 och 24 miljoner. Ska kommunen nå upp till målet 2 procent i överskott krävs besparingar på 35-42 miljoner per år.

Det finns flera orsaker till detta ansträngda läge, demografin, att vi blir allt äldre, vikande befolkningsunderlag och inte minst det som är lite specifikt för Vimmerby, den höga investeringsnivån. Det är den som gör att jämförelser med grannkommuner eller det SKL kallar jämförbara kommuner inte blir en relevant jämförelse utan en missvisande och direkt farlig jämförelse.

Vimmerby kommun har under ett par år investerat 300-400 miljoner kronor och är snart uppe i en låneskuld på över 500 miljoner. Jag undrar om det finns någon kommun i länet som investerar på motsvarande nivå?

Jag misstänker också att det bland de 106 kommuner som höjde skatten för 2014 finns få med motsvarande investeringsnivå.

Jag menar att det är naivt att tro att våra investeringar och vår låneskuld kan klaras utan skattehöjning. En skattehöjning i detta läge är inget konstigt utan helt normalt och bör dessutom genomföras snabbt. Att driva kommunen med underskott under flera år är bara att skjuta på och förvärra problemen eftersom underskott enligt lag måste tas igen på tre år.

Sköter man sin egen privatekonomi med ledning av hur grannarnas ekonomi ser ut slutar det i värsta fall hos Kronofogden eller i TV-programmet "Lyxfällan", hur det slutar för en kommun vet jag inte, men jag tror det är dumt att prova.

Alternativet till skattehöjning är kraftiga nedskärningar i kommunens verksamheter, att döma av vad vi kan läsa i tidningen lever knappast dessa verksamheter i något överflöd. Jag tror det blir nödvändigt med nedskärningar även om skatten höjs, men det är inte att ta ansvar att lägga hela bördan för investeringarna på brukare och personal i kommunens verksamheter.

Ansvarstagande nu handlar om att betala för de investeringar vi kostat på oss, det är ingen annan som betalar åt oss. Ideologiska och dogmatiska låsningar vid skattetryck eller hur andra kommuner gör måste ställas åt sidan.

Till sist en av många intressanta slutsatser i SKL:s utredning. Av 31 tillfrågade höga politiker och tjänstemän fanns det ingen som ansåg investeringarna ekonomiskt rimliga, fullmäktige har ändå beslutat om dem. Utredarna frågar vad slutsatsen blir av det. Mitt svar är att kommunfullmäktige har bestått av alldeles för många okritiska ja-sägare. Jag har full förståelse för att det är den enklaste vägen.

Det krävs mod, kunskap och uthållighet för att säga något annat än ja. De ledamöter och partier som ifrågasatt eller till och med haft fräckheten att rösta nej har under den gångna mandatperioden av kommunalrådet utsatts för hård kritik och nedsättande omdömen, direkt, i pressen och till och med på kommunens hemsida.

Förhoppningsvis har vi nu valt ett modigare kommunfullmäktige som förmår ta diskussioner och beslut som bygger på verkligheten i Vimmerby kommun.

Tomas Holgersson