Felet är att naturvårdsverket inte har fått några klara riktlinjer för rovdjurspolitiken. Därför sitter det nu en mängd byråkrater och spekulerar i hur mycket rovdjur allmänheten "tål". Detta fria mandat har stora olägenheter. Naturvårdsverket växte till en jätteorganisation under miljöväckelsens tidiga decennier. Detta skedde samtidigt som verket saknade ekologisk sakkunskap. Den enda ekologiutbildning som fanns i landet var den som meddelades på skogshögskolan. All statlig kompetens fanns alltså på Domänverket. Naturvårdsverket blev lite grann av kejsarens nya kläder.
Frågan om vad allmänheten tål beror på vem man är och var man bor. Vanligt enkelt folk är utomordentligt tåliga. i glesbygden där rovdjuren vistas bor mycket tåligt folk. Dom uthärdar den vidriga terror som det innebär att sättas i fängelse för att man försvarar sina husdjur. Å andra sidan finns vissa medelklassgrupper och intellektuella grupper som ingenting tål. Dessa grupper som alltid känner sig kränkta bor i städerna och skriver i storstadspressen. Det är dessa grupper som politikerna lyssnar på och rättar sin politik efter.
Sålunda har naturvårdsverket fått fria mandat på en mängd områden och obegränsat med pengar. Man köpte ett skogsområde för 200 miljoner för att "rädda" sex par vitryggiga hackspettar. Man sträckte sin välgörenhet långt utanför landets gränser. Exempelvis köpet man ett landområde på en grekisk ö som reservat för huggormar. Det kostade 25 miljoner.
Jag läser nu att Vägverket kommer att växla in på samma spår när det gäller fartkamerorna. Man har upptäckt att olyckarna i trafiken ökar trots, eller på grund av, kamerorna. Därför skall man nu övergå till att bygga ut systemet i en takt som "allmänheten tål". Jag menar att det stora felet är att politikerna abdikerar från sitt beslutsansvar genom dessa öppna mandat till statliga verk som ingen kan utkräva något ansvar av.

Paul Öström