Dock förändrade han världen mer än någon annan artist. Hans uppror mot en vit, moraliserande vuxenvärld, var explosionsartat och satte USA och världen i brand. Hans musik förbjöds och förföljdes, men vann människors kärlek.

Före Elvis fanns inte ungdomen.
Då var man barn och sedan direkt vuxen, inget liv däremellan, med Elvis föddes tonåringen. En egen tid och en egen kultur, med mode, mat, bilar och musik. Elvis var en vit man som sjöng svart musik. Han bröt ny mark genom att uppträda med svarta musiker, i det rassegregerade, apartheidliknande USA.

Han fick unga flickor att skrika i extas och hans framträdande och personlighet hade starka sexuella inslag. Han vände upp och ned på det moraliserande, konservativa, rasistiska USA och skapade på så sätt en ny värld.
Genom att vara sig själv och sjunga med en röst och utstrålning som ingen annan.
För denna politiska insats, denna revolution, förtjänar Elvis Presley respekt.

Dock kan man ju leka lite med hans opolitiska sångtitlar och sända dem till några väl utvalda. ItŽs now or never, till Stefan Löfvén, Way Down till Anna Kindberg Batra, Fool till Jimmie Åkeson, Return to sender till de ryska soldaterna i Ukraina, Money Honey till Tomas Östros, Follow That Dream till president Obama och Big Boss Man till Tomas Söreling. För att ta några exempel.

Håkan Juholt