Och för dig vore ju hunden dum om den ej vore rädd, du tycks hata dem för allt du är värd. Tänk så många hundar det finns, och hur många olyckor sker?
En lycklig hund bör kunna få springa lös och få utlopp för sin energi, liksom du och dina gelikar.
En hund som ej får sin motion och nosa runt har så mycket energi att den kan bli arg av det. Men arga hundar finns ej. Om de ej har ont eller är sjuka eller misshandlade, en hund glömmer ej oförätter, de hämnas.
Och om folk istället för att genast något hänt, omedelbart dödar hunden, tänker efter vad orsaken kan vara att olyckan skett och funderar ett tag kommer ofta förklaringen till den. Ett barn kan vara grymt utan att förstå.
En vuxen kan göra en omedveten rörelse som skrämmer hunden. Och hunden kan vara den snällaste, men blir rädd och försvarar sig. Luktar personen sprit älskar inte hundar den. Men varför återgå till koppeltvång, vad löser det? Ordna istället rastgårdar, flera små sådana och inse att en lös hund mår bra, och tänk vad en hund ger, pröva de själv du arma hundhatare. Dig är det verkligen synd om, du fattar noll. Kanske bäst vore att koppla ilskna lösspringande människor.
Inget försvar för dåliga hundägare, de skulle inte få ha hund. För hunden är ett av alla djur som skall vårdas ömt av oss människor.

En glad hunds matte