Färdigbehandlad men för dålig för ett äldreboende. Kan berätta om de två sista resorna från Västerviks sjukhus. Finns det ingen empati eller sunt förnuft i samband med resor från sjukhus? Vår far hade ramlat ur sängen hemma. Fick frakturer i både höger och vänster sida av bäckenet, samt väldigt ont i höger höftled. I Västervik fick vi besked att detta kommer att ta lång tid.
Veckor på kirurgen, sen till rehab. Efter två dagar hade de ändrat sig. Då är det fredag, på måndagen ska han hem. På sjukhuset har han lyfts med lift. Nu ska han hem där inga hjälpmedel finns. I chocktillstånd ringer vi kommun och undrar om det går att förhala hemresan? Men det går inte.
Är man "färdigbehandlad" så är man. Tycker nog att kommunen kunde betalat för en plats åt honom till fredagen därpå då han fått löfte om en plats på äldreboende med lift. Men han skickas hem i en bårtaxi, får skumpa runt med sina skador med en del andra patienter. Svårt medtagen säger han att han inte själv bett om att få komma hem, han begriper ju själv att detta inte kommer att funka.
Blir liggande i sin säng i fyra dygn, har så ont att det inte går röra eller vända honom. Samma dag han ska till äldreboendet har han väldig andnöd på morgonen. Sköterska och ambulans tillkallas. De ringer förtvivlat till vårdcentralen i Vimmerby, till akuten kan han få komma 13.30 på eftermiddagen. Klockan är 9.30 på morgonen. Bra vård va?
Han får åka till Västervik igen. Har liten infarkt, vatten i lungorna, hjärtsvikt och njursvikt efter sina skador efter fallet, kan tillägga att han är dubbelamputerad, ganska hjälplös alltså.
Får syrgas när han behöver, efter tre dagar är han "färdigbehandlad" igen.
Fast vi bönar och ber att han ska få åka ambulans med syrgas till äldreboendet så skickas han med bårtaxi igen. Hur dålig man är tages tydligen ingen hänsyn till.
Detta blir hans sista resa. Kommer till äldreboendet i så dåligt skick att läkare får tillkallas omgående. Han ville först skicka tillbaka honom, men vi ber för honom och han får stanna. Denna underbara doktor Brunegård lovar att han ska få all hjälp han behöver. Boendet han kom till heter Duvan, det är där änglarna på jorden finns, visar det sig. De tog hand om vår far i ett och ett halvt dygn helt suveränt, och oss också.
Vi är så ledsna att han inte fick lära känna dem, men det funkar ju inte i längden att en patient kräver så mycket hjälp när de har många fler att ta hand om. Så var ska gamla sjuka tillbringa sina sista dagar? Får ej uppta en akutplats på sjukhus, kan ej få komma till rehab om de inte kan bli bättre.
Olika besked från dag till dag alltså. Vår far har som så många andra jobbat hårt sen han gick i skolan, klarat sig själv, med lite hjälp av anhöriga, till han fyllde 90 år.
Det är så sorgligt att det ska bollas med våra gamla på detta sätt, inget värdigt slut på livet. Han var fullt klar i huvudet till slutet, märkte själv skillnaden på vården i Västervik, var inlagd för femton år sen. Sedan för tio år sen då han fick sina ben amputerade.
Försämringen är väldigt stor, och nästan all vårdpersonal vi kommit i kontakt med tycker att de jobbar i motvind, hur länge ska de orka?
PS! Inget ont om de som kör taxi, de bestämmer inte vilka de ska köra!
Annica, Lisbeth och Inger Eklund
Gullringen
Till politiker som bestämmer om sjukvården
Vi som litade på att det finns sjukvård för alla vet nu bättre. Vår anhörig somnade in för alltid efter en mycket påfrestande resa från Västerviks sjukhus. Det sade att han var färdigbehandlad. Är så trött på ordet "färdigbehandlad" så vi skulle vilja ha det struket från svenska ordlistan. Vi vill ha svar på: Var en gammal dålig människa ska vårdas?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.