Dessutom inte en enda butik med dörröppnare utom en - svensk kassasevice men den var stängd. Är det så ni som skryter och skrävlar om den turistvänliga och turisttillgängliga staden tar hand om oss med handikapp.
Jag föreslår att ni stadens fäder och mödrar går och lånar en rullator eller ännu hellre en rullstol och försöker ta er runt i stadens affärer ni kommer att stå er slätt! Det räcker kanske med att ni tar med barnbarnet i vagn och försöker uträtta de ärenden som dagligdags är av nöden.
Nej, Vimmerby kommun ni kan på intet vis säga er vara turistvänligt och tillgängligt så länge ni utestänger en mångfald handikappade.
Varmbadhuset som galleri kan ni ju bara glömma. Entren var en trappa utan ramp och tillgängligheten inomhus skall vi ju bara inte nämna i en viskning en gång. Trappor, avsatser, smala prång. I stort sett helt handikappotillgängligt. Och ett galleri skall väl för 17 inte ligga km-vis från centrum. Det är ju ett ställe man skall kunna slinka in på i förbifarten.
Man kan ju också som gammal Vimmerbybo undra vad i Herrans namn ni har gjort med torget. Med ivriga steg travar man dit med tillresta bekanta där man utlovat flera torgstånd att köpa frukt, potatis, jordgubbar körsbär och andra godsaker odlade i närområdet.
Och vad bjuds man, jo ett skövlat betongelände med korv och glasskiosk och ett horribelt fult fartyg som man ju förstår skall symbolisera Hoppetossa. Men måste det vara så anskrämligt? Vimmerby har aldrig - mig veterligt - varit någon större sjö- eller stapelstad, Stångåa till trots.
Min tro är att Astrid - salig i åminnelse - roterar flera 1000 varv i sin grav där hon sitter i sin himmel och tittar ner på förödelsen. Inte ens ett glas gott kallt vin kunde man få. Dock till er heder skall sägas att det i alla fall var Åbro lättöl som stod till buds. Jag hade inte förvånats om det stått Spendrups på etiketten!
Nej, skärpning Vimmerbys fäder och mödrar! Ni kan inte fortsätta suga ut Astrid Lindgren in absurdum. Snart kommer det att väcka löjets skimmer och det var väl ändå inte meningen med denna underbara person.
Birgitta Vogel, Sigtuna, barnfödd och
uppvuxen i Vimmerby under 40-50-talet
Torget - ett skövlat betongelände
Hej därhemma i Vimmerby. Just hemkommen från ett besök i min gamla födelsestad undrar jag förskräckt om ni inte kan stava till ordet handikappanpassad.Efter en lättare stroke nödgas jag använda rullator och skulle uträtta några enklare ärenden inne i centrala Vimmerby. Döm om min förvåning när jag inte på ett enda övergångsställe fann en "avfasad" trottoarkant utan nödgades lyfta rullatorn vareviga gång.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.