Ett nedslag i Sverige 2014: Det är tio gånger så vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever sin hälsa som dålig jämfört med befolkningen i övrigt. Barnen har sämre hälsa än andra, de har oftare ont i magen, ont i huvudet och lider i större utsträckning av sömnproblem. Var femte person har varit i ekonomisk kris.
Nästan var fjärde person med funktionsnedsättning har inte motionerat alls på fritiden under det senaste året. Många möter brister i tillgängligheten, till exempel när de ska handla i butiker, besöka restauranger, caféer, museer och kultur- och idrottsevenemang.
Detta är en dyster skildring av verkligheten. Men det finns områden där vi ser en tydlig positiv utveckling. Personer med funktionsnedsättning använder IT lika mycket som den övriga befolkningen. Tillgängligheten till tv-program via public service och TV4 fortsätter att bli bättre. Allt fler program textas och teckentolkas. Mycket tyder på att utvecklingen inom dessa områden kommer gå fortsatt framåt de närmsta åren. En 53-årig kvinna som är dövblind beskriver det så här: "Att prata i telefon är nästintill omöjligt för mig, men tack vare hjälpprogram på min dator kan jag kommunicera obehindrat med min omvärld på andra sätt."
Vidare har det senaste året fler personer med funktionsnedsättning fått arbete samtidigt som andelen inskrivna med funktionsnedsättning på Arbetsförmedlingen har ökat. Fler bussar, tåg och spårvagnar har under det gångna året gjorts tillgängliga.
Positivt är att alla regionala kollektivtrafikmyndigheter ställer tillgänglighetskrav vid upphandling av bussar. Fler kommuner ställer krav på tillgänglighet vid bidragsgivning inom området kultur. Bland dem som får bidrag av Kulturrådet ökar andelen som har handlingsplan för tillgänglighet mycket.
Ovan nämnda exempel visar att funktionshinderspolitiken med alltifrån arbete och utbildning till kultur och fritid hänger ihop. Men här finns det mycket att göra. Kommunerna är viktiga för att personer med funktionsnedsättning ska vara delaktiga i samhället. Ofta är det kommunens arbete som påverkar medborgarna mest och kommunerna har ett ofrånkomligt ansvar.
Myndigheten för delaktighet kan vara till hjälp då den arbetar gentemot och genom myndigheter, kommuner och landsting. Myndigheten finns för att vi ska få ett effektivare arbete för ökad delaktighet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Regeringen har samlat delar av Hjälpmedelsinstitutets verksamhet som inordnats i Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam). Myndigheten för delaktighet har således en samlad kunskap om arbetet och följer och utvärderar utvecklingen inom funktionshindersområdet, både nationellt och internationellt.
Det som är bra för personer med funktionsnedsättning är bra för alla. Automatiska dörröppnare, hissar och digitala informationstavlor i kollektivtrafiken är exempel på detta. Men det gäller att se varje persons behov.
Här måste staten, myndigheter, landsting och kommuner visa vägen. Om man i all planering och i allt genomförande utgår från att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål, får vi ett delaktigt samhälle.
Maria Larsson (KD)
Barn- och äldreminister
Anne Holm
Generaldirektör Myndigheten för delaktighet
Tufft för personer med funktionsnedsättning
Den 1 maj startade Myndigheten för delaktighet som har ett tydligt uppdrag: Verka för att funktionshinderspolitiken ska få genomslag i hela samhället. Att detta behov finns framgår av den lägesrapport över funktionshinderspolitiken som myndigheten idag presenterar och som visar att personer med funktionsnedsättning har sämre levnadsförhållanden än befolkningen i övrigt. För trots att det sker utveckling och förbättringar inom flera områden går det alldeles för långsamt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.