Vi kunde i Vimmerby tidning läsa att turismen drar in ca 34 miljoner kronor till den kommunala skattekassan. Det innebär att hela kultur- och fritidsnämnden finansieras med dessa skatteintäkter. Det visar på hur viktigt satsningar på kultur- och besöksnäringen är då det ger intäkter till välfärdens verksamheter. Kommunen satsar 3 miljoner på Astrid Lindgrens Näs och med slutsumman på intäkter för kommunen känns den satsningen mycket bra. En satsning som inte bara är för att locka besökare utan också för att bli den samlande aktören för läsfrämjande i regionen. Frågan som bör ställas är inte om det kommunala bidraget ska sänkas utan vad som skulle kunna ske om kommunen istället väljer att öka sin satsning på kultur- och besöksnäring. Mycket talar för att effekterna kommer öka. En klyscha i svåra lägen är att man måste våga satsa för att komma vidare. Jag tror Vimmerby ska satsa nu.
Något som måste bli tydligt är att det inte finns ett motsatsförhållande mellan kulturella satsningar och vård, skola, omsorg. Sedan länge så har det varit jordbruket och industrin som varit den grundläggande finansiären av välfärden. Det pågår en långsam förändring i vårt samhälle, där de kulturella och kreativa näringarna blir allt viktigare.
Den traditionella industrin är fortfarande en stark faktor när det gäller exportintäkter. 29 procent står industrin för, men det innebär å andra sidan att 71 procent kommer från andra branscher. Tittar vi på Tillväxtverkets rapport "Fakta om svensk turism 2012" så ser vi att turismen ligger i paritet med industrin. Om vi sedan granskar var de nya arbetstillfällena kommer så ser vi att besöksnäringen anställer allt fler både som års- och som säsongsanställda. Sedan år 2000 så har tillväxten av sysselsatta inom området kultur och rekreation vuxit med 120 procent. Så medan tillverkningsindustrin inte längre anställer i samma omfattning, eller flyttar till låglöneländer, så sväljer besöksnäringen allt fler arbetade timmar.
Utmaningen som vi i kommunpolitiken står inför är att ge förutsättningar för att allt fler ska kunna få de kulturella- och de kreativa näringarna som helårsarbeten och inte endast ett par varma månader på sommaren. Vi har tidigare gjort den resan för den traditionella industrin och det är dags att vi nu tar ett liknande omtag för dessa näringar. Det kommer vara ett av mina främsta löften under den kommande mandatperioden. Att integrera kulturen och näringslivet så att de befruktar varandra. Vi är en bit på väg, men det finns många saker kvar att göra. Vi får inte glömma att Vimmerby är en av fem destinationer som regeringen bedömt har goda förutsättningar att utvecklas som internationell destination och därför satsat många miljoner på den utvecklingen. Vimmerby har en chans just nu, som nästan ingen annan landsortskommun i Sverige har!
Om vi sedan förflyttar fokus till det som sker med våra unga i skolan och på fritiden så vet vi att kulturen har en bärande roll i deras utveckling. Jag upplever att barn som fått med sig en bra dos med kultur har det lättare att ta sig an vuxenvärldens utmaningar. Det är genom kulturen som vi föder de unga entreprenörer som ska ta vid och bygga vidare på dagens samhälle, oavsett om de ger sig i kast som företagare eller anställda. När jag på Astrid Lindgrens Näs ser graffiti-målningen så tänker jag på Behrang Miri som fick unga i Malmö att ge järnet i svenska, samhälle och historia för de ville bli rap-artister och behövde bredda sitt språk och sin kunskap. Hur kulturen blev den samlade kraften som gjorde att de kunde klara skolan. Hur de genom kulturen fann motivationen att klara de grundläggande ämnena i skolan.
På ett seminarium i Almedalen lyftes frågan varför det är så mycket lättare att satsa pengar på idrotten än kulturen. Det gäller både det offentliga och företagen. Så är även fallet i Vimmerby. Fåtalet är de som protesterar för nya anläggningar för idrotten, möjligen vilken plats man lägger dem på, men inte själva satsningen. Åter så vill jag här inte peka på en konflikt utan ett konstaterande. Vi vet att idrotten ger inflyttning men så gör också kulturen.
När jag skriver klart detta sitter jag i plommonlunden på Astrid Lindgrens Näs. Jag ser graffiti-målningen, hönsen, snickerboa alla växter som är planterade som strävar upp mot ljuset. Jag hör hur Anton skriker på Emil, jag hör barnen och hönsen som självklart vill göra sina röster hörda. Astrid Lindgrens Näs är fullt av liv, men ändå en stilla oas där harmonin infinner sig bland så väl vuxen som ung.
Vimmerby, den gamla kommunen där böndernas röst alltid varit stark, omvandlas till en metropol för de internationella besökarna som söker ursprunget till Astrid Lindgrens författarskap. Det är en möjlighet som få har. En del kallar det en oslipad diamant. Ingen kan flytta Astrid Lindgren från Vimmerby, men vi kan missa möjligheten som det innebär om vi inte vågar stå upp för de värden vi har runt oss varje dag.
Peter Högberg (S)
Turismen i paritet med industrin
Innan förra kommunfullmäktige tillbringade jag en stund av eftermiddagen på Astrid Lindgrens Näs. Det var lugnt, folk strövade omkring, ett och annat skratt hördes inblandat med joller från de små barnen som rumlade runt de vuxnas ben på jakt efter äventyret. Det fanns en nyfikenhet i blicken på de som kom. Ur högtalarna i restaurangen så kom Astrids musik i jazztoner. Sittande med mitt kaffe så växte en stolthet fram. Stolt över att få vara en del av denna utveckling. För om besökarna kom med nyfikenhet i blicken, så fanns det en annan känsla när de lämnade. De gick rakryggade med värme. Platsen gör något med människor, och trädgårdarna som nu växer fram förstärker det hela.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.