Det som istället pågår är att en allt massivare samling av arbetsgivare och borgerliga tyckare med Centerns Annie Lööf i spetsen kräver en förändring av Lagen om AnställningsSkydd (LAS) och lägre lägstalöner i kollektivavtalen. Enligt egna utsagor så vill de med detta förbättra företagsklimatet och ge ungdomarna en större chans att komma ur arbetslösheten. Jag anser att deras resonemang för att hitta lösningar bygger på lösa gissningar utan kunskap och fakta.

Den svenska ungdomsarbetslösheten är mycket hög så den är naturligtvis inte enkel att lösa. Under det fjärde kvartalet 2011 var närmare 130 000 ungdomar i åldern 15-24 år arbetslösa. En tredjedel av dagens unga som har jobb fastnar i tillfälliga jobb eller anställningar på deltid som överhuvudtaget inte berörs av turordningsreglerna i LAS. Värt att peka på är också att de för det mesta redan i dag arbetar för kollektivavtalets lägsta löner. Dessa unga, friska medborgare hamnar ofta oförskyllt i ett utanförskap där de får en svagare ställning på arbetsmarknaden. De kan inte försörja sig själva. De får heller inte tillträde till det svenska socialförsäkringssystemet där bland annat A-kassan och sjukförsäkringen ingår. Den här problematiken gör också att det nästan är omöjligt för dessa ungdomar att på egen hand kunna skaffa sig en bostad.

Inom facket har vi en solidarisk syn på lönepolitiken. För att minska löneskillnaderna för likvärdigt arbete så försöker vi åstadkomma rättvisa, jämlika och jämställda löner. För att uppnå detta har kollektivavtalens ingångslöner en avgörande betydelse. Om våra arbetsplatser är i behov av att anställa medarbetare, varför ska då de som redan idag har lägre löner och ett svagt anställningsskydd få ännu lägre löner och svagare skydd?
Att ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden beror knappast vare sig på ingångslönerna i kollektivavtalen eller på LAS. Istället så handlar det om att regeringens politik för arbetsmarknad och utbildning är usel.

Vi måste ha en mycket aktivare arbetsmarknads- och utbildningspolitik för unga! Ungdomar måste känna att de har en framtid! Är det då inte istället dags att ta Sveriges största samhällsproblem, ungdomsarbetslösheten på allvar? Nuvarande regering med nuvarande arbetslinje gör det inte.
Av den orsaken, den eller de som har kraft och vågar söka lösningar. Den eller de som lyckas att sträcka ut en hand med en uttalad strategi. Den eller de kommer också att vinna opinionen och bli ett parti in i framtiden.

Håkan Korán,
Fackförbundet GS
Avd 4 Östra Småland