Jag kommer varje dag i kontakt med många äldre och tycker att dessa fantastiska människor besitter sådan kunskap och livserfarenhet som vi yngre måste ta vara på.
Dessa människor som byggt upp vårt samhälle till den standard vi har idag är värda den bästa omsorg och vård de kan få.
Vi i västvärlden tycker att vi är så duktiga och vet bäst och skickar bistånd och arbetare till u-länder och talar om för dem hur de ska göra, men att ta vara på våra äldre och på varandra är vi nog sämst i världen på. Här kan vi verkligen lära oss något av många u-länder: att se upp till de äldre och ta vara på kunskapen de har och att vårda dem.
Vi tror också att vi vet vad de gamla vill men varför inte fråga dem?
De flesta äldre kan faktiskt tala för sig själva. Jag tror t.ex. inte att alla vill bo i enskilt boende utan vill ha gemenskap och socialt umgänge med andra då man själv inte har många vänner kvar i livet. Faktum är att social isolering även leder till större belastning för sjukvården. Valfrihet även för de äldre hör väl till en mänsklig rättighet. Men samhället har blivit så grymt och omänskligt och jag skulle inte vilja vara gammal idag och varje dag få höra och läsa i tidningarna att man är till belastning för samhället och dess ekonomi. Det är tacken man får för allt slit.
Jag vet att det är pengapåsen som styr dagens nedskärningar inom olika områden, men är det inte dags att börja prioritera vad som är viktigt i livet?
Samhället kan gå in i olika projekt och rädda ett företag eller bank med miljontals kronor.
Tänk vad en bråkdel av dessa pengar kunde hjälpa vården på många sätt. Men ni som bestämmer tycker inte att vårt arbete är värt något.
När ni själva kommer att få ta hand om era gamla släktingar inom en snar framtid och få utföra sk. egenvårdsuppgifter och daglig omvårdnad så kanske ni skulle uppskatta att vi fanns.
När ni som bestämmer blir gamla är det antingen för sent att göra något åt åldringsvården för personalen har ni själva avskedat och de som finns kvar tar nog bra betalt - fast det har väl ni råd med? De andra hamnar väl på fattighuset.
En ung
distriktssköterska
Vad har vi för människosyn egentligen?
Jag läser med fasa dagligen tidningarnas rubriker om nedläggningshot inom olika områden och tänker nu främst på åldringsvården och hur den kommer att bli. Det är tydligt att de som belsutar att ta bort personal inte har varit i kontakt med vården särskilt mycket och inte har en aning om vad man sysslar med. De äldres vård kommer att gå tillbaka till tidigt 1900-tal då det var tala om förvaring av äldre ifall de inte hade anhöriga som kunde ta hand om dem.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.