"Politiken har i dag för litet utrymme för tankar och reflektion, vilket inte ska läsas som att den alltid hade större utrymme förr.

I vissa fall spelar det ingen roll att det är så - ett förslag om en ny vägsträckning behöver knappast baseras på en genomtänkt värdegrund.

Men en skol- och kulturpolitik som ska medverka till fördjupning och utveckling av samhället som helhet och inte bara tillgodose den enskildes privata behov eller önskemål måste grundas på idéer och tankar som går längre.

Det är ett avgörande skäl för mig att med viss iver hävda att skolpolitiken inte får överlämnas till dem som har barn i skolålderna att ta ställning till. Den politiken har också den barnlöse pensionären både rätt och skyldighet att påverka.

Tankeutbyte blir lättare att genomföra, om än inte enklare, i ett samhälle där människor är jämlika, inte över- och underordnade. Och den bästa idén är i regel den som har skapats och utvecklats av många tillsammans.

Ett sätt att gynna en utveckling i den riktningen är att vi som inte har de offentliga uppdragen utmanar tankar och idéer hos dem som har dem i stället för att bara kräva åtgärder. Intellektualisera politiken är ett annat sätt att uttrycka samma sak."

Min uppmaning: Läs och begrunda.

Anita Lindvall