Jag slår mig blodig och kan inte hitta någon eller något att skylla på mer än mig själv, skulden och skammen i att hitta min "personliga botten" sliter i en redan sargad själ.
Samvete är ibland en jobbig känsla att ta itu med. Men jag är ändå tacksam för att jag bär på ett sådant, och vill jag hitta "vägen tillbaka" så är det en nödvändighet att gå igenom. Plågsamma och diffusa minnen från denna sommar, och där min egoism i hänsynslöshet gentemot nära och kära och många andra i min omgivning präglat min vardag. En del av dessa har av förståliga själ vänt mig ryggen och några stycken har härdat ut och "stått kvar" vilket jag är enormt tacksam för idag. Men som också gör mig förvånad på flera sätt!
Människor som i mina ögon inte alls hade behövt bry sig, om det inte hade varit för deras sätt att se på människor. Jag har väl själv den uppfattningen kring människor, missbrukare eller inte med att tänka: Det finns alltid ett skäl eller orsak till hur en människa lever sitt liv, och vem har rätten att döma!? Visst kan jag skämmas för den jag är i mitt missbruk, men aldrig för min egen sanning och var jag kommer ifrån, och ska jag nu finna "vägen tillbaka" vilket jag tror är fullt möjligt, så behöver jag människor omkring mig som ställer krav.
Så jag vill passa på att tacka bl.a. Bosse Bergman, kommunalråd men framför allt medmänniskan i dig, och från våra "möten" där vi kunnat utbyta våra tankar, och till "Lillan" i Målilla för ditt stöd och uthållighet samt socialsekreterare i Hultsfred. Eva Hansevi för ett effektivt och snabbt agerande som gör att jag bl.a. får uppleva min 50-årsdag nykter.
Stort tack till er alla!
Leif Nilsson, alkoholist men i första hand människa
Vägen tillbaka
Sitter så här och skrivande stund vid mitt köksbord och ser tillbaka från en sommar som inte blev som jag hade önskat. Och med facit i hand efter ett långvarigt missbruk som jag med nöd och näppe lyckades bryta, är väl min självkänsla långt ifrån den bästa, för att inte tala om självföraktet. Jag letar frenetiskt efter svar på hur och varför det kunde gå så fel igen!?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.