Standarden på landsortsvägarna är under all kritik vilket ökar kostnaderna för oss som pendlar till och från centralorterna. Och så nu - har det beslutats att ändra gränsen för om högstadieelever har rätt till skolskjuts ända hem eller inte. Detta från tidigare (redan för lång sträcka) 4 km till 5 km gräns. Var går gränsen nästa år?
Detta är en besparing hävdar Kinda kommuns beslutsfattare. Men se det tror inte jag - dessa "besparingar" gräver sin egen grav vilket innebär att utflyttningen från kommunen ökar! Alltså rena förlusten! Jag inbjuder härmed de som beslutar i dessa ärenden att komma till Björkfors och tillsammans med våra skolbarn gå de 4,2 km från busshållplatsen (stolpen) som saknar belysning och hem en mörk novembereftermiddag. Detta efter 9 timmar på jobbet (som för barn är en överfull skola där resursneddragningarna är större än någonsin).
Jag tror ingen vuxen skulle acceptera att bli behandlad som dessa barn blir. Vi ska också komma ihåg att landsortsbarnens föräldrar i stor utsträckning pendlar långa sträckor för att förtjäna familjens uppehälle vilket försvårar möjligheten för barnen att bli skjutsade av dem. Ni förstår, det är dessa ständiga "magpumpare" som får oss på landsbygden att bli allt tröttare och än mer uppgivna och besvikna.
Jag förstår alla dom som ger upp denna landsbygdsfientliga kommun och bosätter sig i andra. Jag önskar dom lycka till och det önskar jag även beslutsfattare i Kinda vad gäller att kunna behålla den tappra skara som ännu orkar bo kvar!
Line Saanum
Välkommen att vandra från bussen
Vad är en landsbygdskommun såsom Kinda utan beslutsfattare som verkar för landsbygden och dess fortlevnad? Mycket fattig hävdar jag. Vi som valt att leva på landsbygden i denna kommun får ideligen slag under bältet i form av indragningar av olika slag. Bussturer dras in, ständiga hot om skolnedläggningar, resursneddragningar i skolorna.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.