Varför slår män?

Kaj Ravings insändare från 7/6 "Pengar till kvinnojourens arbete" belyser på ett utmärkt sätt den situation som Sveriges kvinnojourer befinner sig i.

Från läsekretsen2014-06-19 06:33
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att aldrig kunna planera mer än ett år i taget, eftersom man inte har en aning om hur det ekonomiska läget ser ut det kommande året. Det kan mycket väl innebära att de måste neka kvinnor - många gånger med ett eller flera barn- stöd eller skyddat boende.

Med de 200 miljoner som vänsterpartiet vill avsätta, skulle man kunna hjälpa långt fler än idag. I genomsnitt finns det 0,9 anställda på varje kvinnojour i Sverige, viket innebär att man måste lita till ideella krafter, som kanske inte alltid finns att tillgå.

Man kunde satsa på en nollvision, likt den man har för att minska trafikdöden.
Där har stora summor satsats på trafiksäkerhet, tex kraftig utbyggnad av 2+1-vägar.
Resultatet av detta arbete har minskat antalet döda i trafiken med nästan 50 procent mellan 2006-2013, från drygt 450 till något över 250 människoliv.

De elektroniska fotbojor som det funnits lagrum för sedan 2011, kom inte till Sverige förrän 2013. Fast enligt polisen spelar det ingen större roll, eftersom max tre fall om året ses som så allvarliga att det skulle bli aktuellt med fotboja.
Ändå mördas 17 kvinnor varje år. Med en så tandlös lag känns en nollvision väldigt avlägsen ...

Frekvensen av våld inom nära relationer ligger på ca 10 procent (det finns lite olika uppgifter) och det innebär att de flesta av oss känner både en gärningsman och dennes offer. Trots det, är det inte många av oss som kan tänka sig några av våra bekanta i dessa roller.

Av berättelser från kvinnor som är, eller har varit, utsatta för våld i nära relationer, framkommer ofta bilden av en man som fullständigt överväldigar dem med kärlek och uppvaktning den första tiden. Detta förändras långsamt sedan man bildat ett par. Kvinnan begränsas långsamt; han bestämmer hur hon ska klä sig, vilka hon ska umgås med och efterhand kommer knuffarna och slagen.

Till slut är allt hennes självförtroende på noll, och hon är helt beroende av sin plågoande, som dock ibland kan visa upp den sida av sig, som kvinnan föll för i det initiala skedet. Detta, plus en stark känsla av skam, gör att hon får svårt att bryta upp från det dysfunktionella förhållandet. Finns det även barn och husdjur med i bilden, så kan mannen även använda dessa för att sätta press på henne.
Sedan kan man undra; varför slår män överhuvudtaget?

Mats Waltersson

Läs mer om