Insändare: Värnlösa barn finns även idag

BARN ÄR JU TILL sin natur värnlösa, menlösa, skyddslösa. De är beroende av oss vuxna, att vi ska ta hand om dem, älska dem utan förbehåll, låta dem växa i sin egen takt utifrån sina egna förutsättningar, fostra dem till ansvarskännande personer och så långt möjligt skydda dem från ont.

Ursprunget till Värnlösa barns dag var den storhetsvansinnige kung Herodes, som lät döda alla små gossebarn i Betlehem, för att undanröja en eventuell framtida rival om tronen. Förutsägelserna om Messias, frälsarkungen, som skulle födas just i Betlehem, tolkade han som en befriare från jordiska förtryckare och därmed ett direkt hot mot honom själv. För Herodes betydde det långt mer att försäkra sig om att behålla makten, än att ett antal människoliv gick till spillo. Hans egna intressen gick före allt annat.

Än i dag finns allt för många barn som på olika sätt drabbas av vuxnas själviskhet eller andra brister. Det kan ta sig olika utryck. Bland de mest avskyvärda formerna är när vuxna utnyttjar barn för att tillfredsställa sina egna sexuella behov, vare sig det gäller rent handgripligt eller indirekt, genom andras övergrepp, i form av barnpornografi. Även barnarbete är att utnyttja barn och beröva dem sin barndom.

MEN BARN FAR ILLA även på andra sätt. Att exempelvis växa upp i missbruksmiljö kan ofta medföra stora påfrestningar, med oförutsägbara vredesutbrott och ibland våld mot barnet eller den andre föräldern. Inte sällan tar barnet på sig ett vuxenansvar för att skydda övriga i familjen. Då är det inte så lätt att koncentrera sig på skolarbetet.
Samhället har ett tungt ansvar i att se och upptäcka dessa barn. Personal i förskola och skola, men även ideella krafter inom föreningslivet som har aktiviteter för barn och ungdom, behöver lära sig känna igen tecken på att ett barn far illa på ett eller annat sätt. Vuxna måste våga fråga och veta hur man ska hantera situationen om barnet berättar om missförhållanden.

TYVÄRR HAR samhällets skydd för barn som levt i en utsatt miljö inte alltid varit det bästa. En del barn som omhändertogs under gångna decennier råkade ur askan i elden, till miljöer där de misshandlades, utnyttjades sexuellt eller som arbetskraft. Regeringens utredning om samhällets styvbarn ger en lång rad brutala exempel från den verklighet som drabbade en del av dessa barn. Ett genomgående mönster var bristande uppföljning från myndigheternas sida. Gjordes några besök i fosterhemmet så var det fosterföräldrarna som tillfrågades, sällan barnet.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) har drivit på för att få till stånd en lagstiftning som dels ger en viss kompensation för det lidande sådana barn åsamkades i gången tid, men också för att minska risken att barn idag och i framtiden ska råka lika illa ut. Nu ska varje barn som omhändertas exempelvis få sin egen socialsekreterare, som regelbundet ska ha personlig kontakt med barnet och ha egna möten och samtal med barnet, för att höra att barnet har det bra.
Det behövs en hel by för att fostra ett barn, säger ett afrikanskt ordspråk. Barn är värdefulla. De är vår framtid och vårt gemensamma ansvar. Låt oss öppna våra ögon och hjälpas åt att se och stödja de värnlösa barn som behöver det idag.

Gudrun Brunegård,
kristdemokrat