Så de barn som orkar stå emot blir hårda och tuffa individer och börjar slåss, för det onda måste ut ur bröstet på dom. En del blir tysta istället och bara tar emot det alla säger och gör med dom - hur blir dom, tror ni? Dåligt självförtroende, tycker illa om sig själva, börjar missbruka droger eller alkohol, för att de ska våga stå emot allt det hårda, eller för att döva sig själva känslomässigt.
Det finns lättlurade barn som är utanför, som vill vara med i gemenskapen, som gör något dumt för någon annan har sagt "gör det så är det tufft och du får vara med".
Jag undrar om de barn som är känsliga ska behöva ta på sig en mask för att klara ut skolan? Vem hjälper dom när själen har trasats sönder och kanske inte läker och de inte kan glömma det som har hänt i barndomens skola?
En som undrar
Vart är vi på väg?
Vart är vi egentligen på väg - de barn som får mycket kärlek, trygghet och lär sig att vara rädda om varandra när de växer upp, får ju en chock när de kommer ut till skolan, för där finns inte mycket trygghet. I alla fall ingen trygghet för en del barn.Det är inte bara barn som "trackar", det förekommer även att vuxna gör det och vilken bild får då barnen? Jo, de kan inte lita på någon.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.