Insändare: Västervik, en alldeles för svår motståndare

År 1997 så byggdes det fem övernattningsstugor för att utöka turismen i Blankaholm. Eftersom det var så kallad industrimark så fick jag ett tidsbegränsat bygglov som gällde i fem år samt löfte om att Västerviks kommun skulle ändra detaljplanen för Blanka 1:40, den blev dock aldrig ändrad trots löfte, jag fick då ytterligare ett bygglov för fem år och åter nytt löfte att detaljplanen skulle ändras.

Åren 2003 till 2004 så ville jag riva två virkesförråd som började att bli dåliga samt bygga ytterligare två båthangarer på samma plats som virkesförråden än idag finns.

Då började problemen i Blankaholm. Bland annat på ett möte på kommunen gällande detta så var det mycket negativa tongångar. En av kommunens tjänstemän var mycket negativ till alla förslag och uttryckte sig direkt opassande vad gäller sin egen makt och vad han har för möjlighet att påverka beslutet i fråga om att stoppa hangarbyggnaderna.

Jag beslöt mig då för att inte gå vidare med detta ärende och investera i Blankaholm då jag kände mig hotad med olika negativa åtgärder från Västerviks kommun. Detta skulle bara ta en massa tid samt att jag är en person som inte vill ha denna typ av konflikter.

År 2010 så var det ett stormöte i Blankaholm där alla var överens om att planen nu minsann skulle ändras innan årets slut av Västerviks kommun för att utveckla turismen i Blankaholm samt att de tillfälliga byggloven skulle bli permanenta. Detta löfte infriades ej heller denna gång.

Kommunalrådet gav en tjänsteman som närvarade på mötet uppdraget att åtgärda detta direkt och personligen ta hand om detta. Kommunalrådet till och med gratulerade mig till denna planändring med orden "nu har du gjort en bra affär ty markvärdet kommer att stiga".

Vi hade innan år 2010 färdiga ritningar och planer att bygga flera sommarstugor på detta område med bättre standard men motarbetades även denna gång. Jag tordes inte påbörja något projekt på grund av det kompakta motstånd jag bemöttes av på tre av de möten vi hade med Västerviks kommun.

Jag bestämde mig åter att inte satsa i Blankaholm vilket var synd för gemene man i samhället. Det hade kunnat vara mycket mer verksamhet i Blankaholm med fler arbetstillfällen. Tyvärr så var Västerviks kommun en alldeles för svår motståndare.

Nu har vi år 2014 och ingenting har hänt gällande ändring av plan för Blankaholm, som kommunen lovat oss vid flera tillfällen. Däremot så har vi blivit anmodade att riva stugorna eller flytta dom till annan plats ca 15 meter med nytt ettårigt bygglov och förmodligen ytterligare besvär och elände samt kostnader.

Med andra ord så bryter flera tjänstemän och kommunfolk sina löften, ty någon lovad planändring har ej ännu skett. I stället för utveckling så blir det tyvärr avveckling. Vi fick tipset från kommunen att flytta stugorna inom samma område och söka nytt bygglov för ytterligare fem år. Detta gjordes men vi fick åter avslag och istället ett muntligt löfte om ett ettårigt bygglov. Men detta tror vi inte på.

Ingen är väl så dum så att man investerar cirka 600 000 kronor i en verksamhet som kommunens tjänstemän saboterar på alla möjliga sätt. Det är med andra ord omöjligt att bedriva verksamhet i Blankaholm. Hoppas att det inte är så på flera platser i Västerviks kommun.

Våren 2012 så eldhärjades en restaurang, det så kallade Brygghuset som totalförstördes.
Jag blev i samband med denna tragiska brand tvungen att hålla dygnet-runt-bevakning med vaktbolag för att inga olyckor skulle ske. Området var avspärrat men det hjälpte inte.

Jag ansökte om rivningslov detta men beviljades ej omgående. Jag tjatade till mig detta och vi påbörjade bortforsling av brunnet material. Rivningslovet skulle ta minst tre veckor och under denna tid så ville kommunen att vi skulle ha dygnet-runt-bevakning vilket skulle ha kostat stora pengar till ingen som helst nytta. Vi städade upp det brunna huset och besparade försäkringsbolaget stora pengar, men möttes återigen av ovilja från kommunen att vara behjälplig vid denna svåra situation.

Det var omöjligt att bygga upp det nerbrunna huset på samma plats då stolparna som det vilade på var brandskadade ner till vattenytan. Trots detta så skulle jag få bygga på samma plats enligt kommunen utan några som helst problem.

Det nya huset skulle då stå på nya stolpar som skulle tryckas ner i botten med en marginal till vattenytan på 90 cm. Jag blev avrådd från flera byggfirmor samt arkitekter då de nynedsatta pelarna ej kunde bli tillräckligt stabila samt att isen skulle kunna helt förstöra grunden för huset.

Jag ansökte då att få bygga ett nytt hus på befintlig mark men stötte åter på hårt motstånd från kommunen. Huset fick inte byggas på land och min mark utan att ny provtagning skulle ske gällande gifter. Det har skett flera provtagningar och inget gift har ännu hittats.

Kommunen skulle dock kontrollera om man kunde göra en så kallad frimärksplan mot en relativt stor kostnad. Huset skulle då få byggas minst 2,5 meter över vattenytan. Ena gången så ger man muntligt löfte att bygga 90 cm över vattenytan där det var tekniskt omöjligt att bygga, vid nästa bygge kan man godkänna minst 2,5 meter över vattenytan åter stort motstånd från kommunen.

Jag kunde ej bygga ett liknande hus trots att det var fullvärdeförsäkrat och försäkringsbolaget IF hade godkänt kostnaderna för ett nytt hus. Jag var då tvingad att ta kontantreglering vilket ej på långa vägar motsvarade värdet av det brunna huset. Åter igen så var kommunen största hotet och förstörde ytterligare många möjligheter i Blankaholm.

I samband med branden så lades det ut oljelänsor runt brandplatsen till en kostnad av 74 000 kronor per månad. Nypriset på dessa är 52 000 kronor och kommunen prutade ner hyrespriset till 54 000 kronor. Kommunen profiterade även här rejält, det fanns ingen som helst olja i det brunna huset.

Det bestämdes av kommunen att det skulle installeras en båtlatrin för att tömma toalettankar från fritidsbåtar. Detta var vi överens om och jag gav tillåtelse till att anlägga denna på min mark vilket också gjordes, det var ju positivt för Blankaholm.

Avloppet från tömningslatrinen skulle enligt överenskommelse med kommunens tjänstemän grävas fram till kommunens egen avloppsledning.

Jag hade vid detta tillfälle en grävmaskin i Blankaholm som iordningställde diverse avlopp och ledningar. Jag samt flera Blankaholmsbor var överens om att samma grävare skulle utföra detta arbete för att spara pengar åt kommunen. Vi var alla överens om att detta skulle kosta 80 000 kronor enligt samtal med grävmaskinisten. Det fanns pengar avsatta hos kommunen till detta projekt.

Jag har än idag ej fått betalt för denna faktura och ingen vet någonting om detta när jag ringer och påminner. Det finns flera vittnen som kan intyga detta. Fakturan är sedan den 19 november 2013.

Jag blev anmodad att riva en brygga under våren 2014 som var i dåligt skick och detta är nu gjort. Problemet är bara det besked som jag fick är följande: river du bryggan så får du aldrig bygga någon ny, däremot så kunde jag få renovera den gamla och ha den kvar, detta håller vi på med just nu.

Jag blev också anmodad av en tjänsteman att dra upp stolparna som den gamla bryggan vilade på, en annan tjänsteman i samma grupp och vid samma tillfälle lämnade följande besked: skall du dra upp stolparna så måste du ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen i Kalmar, åter moment 22 och bara tråkiga besked. Hur jag än gör så blir det fel enligt tjänstemännen på kommunen.

Om vi nu inte får ha stugorna kvar så finns det ingen anledning att renovera bryggan, åter en stor nackdel för verksamhet i Blankaholm, åter igen så vill kommunen åsamka mig stora kostnader och mycket besvär.

Jag har två hyresgäster med olika verksamhet i Blankaholm. Jag frågade kommunen om den kunde debitera avgifter för va etcetera direkt på våra hyresgäster. Detta gick inte vilket betyder att våra hyresgäster ej får dra av moms då jag som privatperson ej är momsredovisningskyldig.

Idag så kommer fakturorna till mig som jag debiterar vidare, detta är ingen bra signal till att driva företag i Blankaholm då vi åter känner oss motarbetade av kommunen.

Vi har byggnadstillstånd för en uteservering vid det så kallade kaféet. Vi vill bygga ett skyddande tak över detta och åter stött på motstånd. Allt känns väldigt jobbigt och väldigt svårt och förlorare blir Blankaholm.

Inge Hyckenberg