1) I Västervik ler ingen. Varken på gatan eller i affärer. Det är näsan i vädret, blicken rakt fram och munnen hårt ihop som gäller. Människor pratar inte med varandra. Enda undantaget var två trevliga expediter i en inredningsaffär och en hundälskande dam i stövlar utanför Systemet.
2) Staden har bara marginellt förmått att utnyttja sin potential som turiststad. Tråkigare och fulare får man leta efter. Tydligen förlitar man sig helt på dragningskraften hos Lysingsbadet, trots att staden i sig har enorma möjligheter.
3) Ordningsmakten är fundamentalistisk. Redan efter 10 minuter hade vi fått parkeringsböter. För att inte belasta trånga P-platser (en husbil är i juridisk mening en personbil) hade vi valt att parkera husbilen på en mycket rymlig och i övrigt helt tom husvagnsparkering. Detta var uppenbarligen helt fel i Västervik. Vi har aldrig upplevt detta någon annan stans, varken i Sverige eller utomlands. I Västervik är husbilar förskjutna att köra flera hundra meter längre bort, över en bristfälligt underhållen hamnplan för att parkeras på en nattuppställningsplats i ett sunkigt område med fallfärdiga hamnmagasin!
Resultat: I Västervik stannade vi bara någon timma. Vi spenderade bara någon hundralapp. Och eftersom vi inte är välkomna lovar vi att aldrig komma tillbaka.
Nästa stopp blev Vimmerby.
Visa av erfarenheten från Västervik frågade vi en representant för ordningsmakten var vi kunde parkera vår husbil. Svaret var lika trevligt som tydligt: Ställ er var ni vill där ni inte står i vägen, till exempel på bussparkeringen. Det är ändå ingen trängsel så här års.
Väl på sta?n kunde vi konstatera att alla ler och tar ögonkontakt. Människor pratar med varandra, även med främlingar. En helt annan och mänsklig kultur än den kyliga kultur vi mötte i Västervik.
Staden har också haft förmågan att nyttja de möjligheter man har och möter turister på ett trevligt och tillmötesgående sätt. Butikerna - visserligen relativt få - möter sina kunder med trevlig personal och intressanta produkter.
Resultat: I Vimmerby stannade vi en halv dag. Vi spenderade flera tusenlappar. Och - vi lovar - vi kommer tillbaka. Inte bara en gång utan flera.
BYA542
Västervik, lär av Vimmerby
När jag gick i pension uppfyllde jag en dröm och köpte en husbil. Nu ägnar vi stor del av vår tid till att åka runt och utöva den omskrivet stora köpkraft vi som 40-talister har. I veckan efter påsk besökte vi Västervik. De bestående intrycken därifrån är tre:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.