Alla vet att andelen sysselsatta i industrin minskar. Det har den gjort sedan 60-talet. Det bör dock inte hindra kommunen från att söka värna om de industriföretag och jobb vi har. När det gäller fritidslivet året runt så är det faktiskt ingen ny idé. Under min tid som kommunstyrelseordförande arbetade kommunen intensivt med att skapa förutsättningar för en längre säsong. Nya Slottsholmen och Gotlandsbåten är exempel på det. Tillåt mig också att påminna om den fina möjlighet som fanns i Holiday Club. En etablering som i ett slag hade gjort oss till en året runt destination. I Åre kommun, som i inlägget hyllas för sin insiktsfulla utveckling, finns Holiday Club.

När Mellanders resultat presenterades i Västervik för något år sedan så är det riktigt att en observation var att vikten av goda arbets- och inkomstmöjligheter på själva boendeorten minskat något i betydelse. En annan var behovet av att erbjuda en hög grad av öppenhet och tolerans. För mig innebär tolerans att vi välkomnar alla och avhåller oss från att moralisera över livsstilsval och eventuella "lyxartiklar" till barn hos potentiella inflyttare. En tredje var att attraktiviteten på regional nivå blivit viktigare. Viljan att pendla för att hitta kombinationen av rätt bostad och rätt jobb, har ökat. De smarta och kunniga individerna som driver tillväxten är rörliga, och efterfrågar ett stort och varierat utbud av varor och tjänster, förhållanden som man självklart lättare finner i en stor region, än en liten. Även rapporten "Attraktionskraft för tillväxt och utveckling", Näringsdepartementet 2014, pekar på liknande trender.

Min slutsats av rapporterna är därför att vi ska öka vår attraktivitet genom att i framtiden ingå en av stora och växande regionerna. Många kommuner i landet, där avståndet utgör ett oöverstigligt hinder, saknar den möjligheten. Då kan det kanske vara rätt att "ta det lugnt" och stilla åse vikande befolkningssiffror, fila på idyllen och ha visionen av en existens som "Stor-Skansen". Det gäller inte Västervik. Våra förutsättningar för en förflyttning in i en tillväxtregion är så mycket bättre. Vi gränsar direkt till Östergötland - landets befolkningsmässigt fjärde största region. Avståndet är inte längre än att det är fullt möjligt uppnå en funktionell integration genom investeringar i modern transportteknik och på så sätt reducera restiden till attraktiva nivåer på under en timme. Men det gör sig inte själv, det kräver prioriteringar, pengar och påstridighet. Att arbete med kommunikationsfrågan, när styrkan i urbaniseringsprocessen och Västerviks långa befolkningstrend talar sitt tydliga språk, är inte att arbeta med det storvulna, som skribenten hävdar. Det är ren självbevarelsedrift.

Västerviks framtidsfrågor handlar inte om antingen eller, utan både och. Vi måste jobba med alla områden - fritidslivet, arbetsmöjligheterna och kommunikationerna.

Harald Hjalmarsson