Reprik till Harald Hjalmarsson, fd kommunalråd
Den 25 juli skrev jag ett öppet brev till Hjalmarsson. Det rörde sig om vad som styr unga människors val av bosättning i första, andra respektive tredje hand. Mitt inlägg byggde helt på de nyaste rönen, som specialisten på urbaniseringsprocesser, forskaren, professorn i nationalekonomi, Charlotta Mellander, presenterat efter studier sen 2001.
Hjalmarsson, skriver i sin replik den 10 augusti att jag och professor Mellander hävdar "att det är helt fel att satsa på bättre kommunikationer." Jag räds när förtroendevald politiker så kapitalt misshushållar med mitt skrivna ord?
Jag hävdade att den storbild av en 3-delad pyramid, som du visade inför samlat kommunfullmäktige med åhörare, var felvänd, det vill säga mittenbiten - alltså kommunikationer -i både din och Mellanders pyramid får oförändrad placering, när du vänder den upp och ner. Alltså plats nr 2.
Det är inte längre arbetstillfällena som styr bovalen i första hand. "All forskning visar det..." påstod du i repris. Så icke, Hjalmarsson. Den viktiga skillnaden i Mellanders och din 3-delade pyramid, är att du tror att ungas val endast i 3:e hand styrs av en trakts utbud av meningsfulla fritidsaktiviter och kulturyttringar, och klämmer in hela denna "post" i den lilla triangeltoppen i din pyramid.
Mellanders nyare rön visar i stället att den "posten" utgör det tyngsta, stora grundblocket i tänkt pyramid. Byt därför ut dina tre delar så att istället den lilla topptriangeln får symbolisera moderna människans prioritering av arbetsmarknad och ekonomisk tillväxt. Allt enligt senaste rönen, vilka du bevisligen envisas med att inte lyssna till. En politiker får inte fastna i gamla värderingar utan måste vara följsam inför nya rön och tankesätt och se längre fram än eventuelt tänkt mandatperiod, om vi ska ha en levande bygd i framtiden.
Vidare bemöter du alls inte det faktum, att det som ryms inom 45 min radie är vad som räknas. Din tanke om att en hel timmas radie skulle vara acceptabel, är passé!
Att medvetet förvränga andras texter samt med förringande ton bemöta medborgare, som visar intresse för bygdens väl och ve, borde vara under en förtroendevald politikers värdighet. Se oss som medborgare, inte motborgare.
Gläds hellre åt att vi blir alltfler som engagerar oss. Varje politiker bör sträva efter att förvalta pundet väl, för att få fortsatt förtroende. För övrigt: vårt kära Skansen är inte att förringa.
Det är en nationalklenod, som lockar mängder av besökare och därmed även försörjer många anställda. Vidare ser vi att nutidsmänniskan alltför ofta lever med psykiska diagnoser, betingade av stress, så att kunna erbjuda mer harmoni och glädje med minimerat påslag av stress, kunde kanske bli en framgångssaga.
Varje trakt måste finna och utveckla sin särart och i denna strävan samarbeta med allt och alla inom en radie på max 45 minuter.

Mona Schiller, hemvändare