Jag vill börja med att hälsa Alf Wesik välkommen att besöka Västerviks stadskärna live istället för via webbkamera. Och då passa på att intervjua fler verksamheter och kunder till Västerviks vackra stadskärna.

Jag är säker på att Alf kommer att få en annan bild. En bild där fastighetsägare investerar hundratusentals kronor för att levandegöra staden, en bild där kunder åker långväga för att besöka unika, personliga butiker som bara finns i Västervik.

En stadskärna med välbesökta kaféer, restauranger och uteserveringar.

En stadskärna där vi bara de senaste veckorna fått ett 10-tal rapporter från butiker om försäljningsrekord och försäljningsökningar som är störst i landet.

En stadskärna som envist strävar efter att, utifrån vad kunderna efterfrågar, skapa bästa möjliga mix av kedjor, personliga butiker, upplevelser mm. En stadskärna som vill bli bäst i Sverige.

Jag håller dock med Alf Wesik om att en stadskärna måste vara tillgänglig. I Västerviks stadskärna finns det gott om p-platser. Men beläggningen är låg. För att det ska upplevas lätt att hitta en p-plats måste det vara bra skyltat och enkelt att parkera så nära som möjligt. Beteendevetenskapliga undersökningar visar att en kund accepterar en längre sträcka i större städer men samma kund inte gör det i en stad av Västerviks storlek.

Jag håller också med Alf om att man inte kan göra en stadskärna av Västerviks storlek bilfri. P-frågan är viktig och det är bra att belysa den i media.

Men p-frågan är bara en pusselbit. Att en stadskärna är tillgänglig innebär också att den ska vara lätt att besöka för cyklister, gående, för funktionshindrade, resenärer med bil, buss och tåg etc. Att det är öppet när flest kunder har möjlighet att handla och att kunderna vet när det är öppet. Att vara tillgänglig på webben och i sociala media.

Men inte heller det räcker. Det måste finnas ett utbud och en mix som tilltalar och lockar kunder, vara bra service hos näringsidkare, vara rent, tryggt, snyggt och säkert, ha torg och platser som uppmuntrar till möten och event, finnas aktörer som arrangerar aktiviteter i och utanför verksamheterna och en himla massa andra saker.

Ansvaret ligger hos många. Fastighetsägaren väljer hyresgäst och håller sina i hus i fint skick, näringsidkarna måste vara så duktig att kunden väljer just dem och kommunen har ansvaret för det offentliga rummet.

I Västervik bestämde fastighetsägare, handel och kommun redan 2008 att samverka kring stadskärnan och handelsplatsen och kring ovan nämnda frågor. För det arbetet fick Västervik 2014 silvermedalj i Årets Stadskärna.

Det finns inga enkla lösningar för en levande stadskärna. Det krävs alltså samverkan. Det krävs också respekt för varandras roller. Det kostar pengar. Det tar tid. Men det går.

Annika Boman
Verksamhetsansvarig Näringslivsservice
Västervik Framåt ABKommentar
Jag tackar Annika Boman för hennes svar på min Ledare angående Västerviks centrum. Jag håller med Annika Boman om att Västerviks centrum kryllar av personliga och unika butiker - och jag använder mig själv av åtminstonde en handfull av dem för regelbundna inköp.

När jag skrev Ledaren funderade jag ett tag på att åka in till Västervik, men bestämde mig för att avstå. Jag vågade inte chansa på att hitta en parkeringsplats tillräckligt nära centrum, för att hinna tillbaka före deadline.

Kommunen har ansvar för det offentliga rummet, säger Annika Boman. Det är ett väldigt tungt ansvar. För att lyckas krävs en ständig dialog med butiksägarna.

Det har Västerviks kommun fullständigt misslyckats med. Hur ska man annars förklara att det genomförts åtgärder som glasklart och utan tvekan missgynnar butiker i centrum?
Annika Boman hänvisar till en silvermedalj i utmärkelsen Årets stadskärna 2014.

Det är bara att gratulera, men tyvärr säger utmärkelsen ingenting om nånting. Samma organisationen som prisade Västervik konstatera att "stadskärnorna i Sverige ser ut att förlora matchen mot externhandeln", alltså köpcentrumen.

Jag läser vidare; "att stadskärnor där handeln minskar, tappar även inom näringar som restaurang, kafé, service- och tjänsteföretag - vilket innebär att fastighetsvärdena sjunker.

Och så sammanfattningen; "Vad kan då planerare, politiker, företagare och organisationer göra? Det första steget mot en önskvärd framtid handlar om förståelse för handelns villkor. Tillgängligheten är A och O. Bilfrihet är ett tveksamt ideal. Många aktörer vurmar för den bilfria staden, men det fungerar endast i praktiken om antalet människor som kan göra sina inköp på annat sätt än med bilen, görs större."

För att detta ska gälla krävs städer av storleken Stockholms innerstad, samt landets allra största städers centrum.

Joachim Glassell, Näringspolitisk expert, Svensk handel:

"Handeln är en mötesplats för människor. Den står för elva procent av BNP, elva procent av sysselsättningen och elva procent av våra totala skatteintäkter. Politiker och tjänstemän måste våga prioritera tillgängligheten och låta den blir verktyg för att stärka handelns konkurrenskraft. Det vinner alla på."

Allt detta, Annika Boman, känner i alla fall de handlare i Västervik som jag talat med, mycket väl till. Fråga dem så får du också veta.

Alf Wesik