Jag skrev en kommentar till ledaren som publicerades i kraftigt modifierat och därmed osammanhängande skick, vilket gjorde den ganska lätt att bemöta.
Eftersom jag anser att man som medborgare ska få en chans att kommentera inte bara de som officiellt styr vårt samhälle utan även våra opinionsbildare utan att bli censurerad vänder jag mig nu till en annan tidning på orten för att framföra mina synpunkter i den fråga som egentligen utgör problemets kärna: Vem ska bedöma om en människa är sjuk eller inte?
Följande citat är taget från Barometern/Oskarshamns-Tidningens ledare måndagen den 7 februari: "I Virserum har ett tiotal lärare vid Centralskolan sjukskrivit sig, men inte för att de är sjuka.
Sjukskrivningen är i själva verket en protest mot skolchefens beslut att tillsätta en ny rektor, en rektor som lärarna inte vill ha."
Följande citat är taget från ledarredaktionens svar på läsarnas kommentarer fredagen den 11 februari: "Det normala för den som "mår dåligt" (vilket kan ge allvarliga följder) är att antingen reda upp arbetsförhållandena eller byta arbetsgivare.
De stora problemen för sjukförsäkringen orsakas ofta av att just de många "må dåligt"-fallen blir sjukskrivningar."
Dessa uttalanden tyder på att Barometern/Oskarshamns-Tidningen anser att de sjukskrivna lärarna inte är/var tillräckligt sjuka för att bli sjukskrivna utan att de bara mår/mådde dåligt, men inte tillräckligt dåligt för att utebli från sitt arbete.
Jag har förstått att Barometern/Oskarshamns-Tidningen förespråkar "en liberal idétradition" vilket i praktiken innebär en vilja att flytta ansvar och inflytande från det offentliga till individen själv.
Denna övertygelse är på inget vis extrem, även om jag själv inte delar den. Det som däremot måste betraktas som extremt är att man till och med vill låta medicinska bedömningar färgas av denna övertygelse. I det samhälle jag förespråkar har vi ett sjukförsäkringssystem som omfattar alla som behöver det.
Jag tycker det är alldeles utmärkt att det är läkaren i samråd med patienten och patientens arbetsgivare som bedömer om det aktuella "må dåligt-fallet" är tillräckligt allvarligt för att den drabbade ska betraktas som arbetsoförmögen. Jag tycker också det är alldeles utmärkt att patientens arbetsuppgifter tillåts påverka en sådan bedömning.
Jag har svårt att tänka mig att Barometern/Oskarshamns-Tidningen sitter inne med en universell bedömning som skiljer "må dåligt-fallen" från de människor vars diagnosticerade sjukdom gör dem arbetsoförmögna.
Var ska ribban i så fall placeras? Räknas bara sjukdomar som syns?
Jerker Moodysson
Vem ska bedöma om man är sjuk eller bara "mår dåligt"?
I Barometern/Oskarshamns-Tidningens ledare måndagen den 7 februari framställdes de lärare som sjukskrivit sig vid Virserums Centralskola som "usla exempel" som skickar felaktiga signaler till sina elever genom att utnyttja "ett offentligt skattefinansierat försäkringssystem för att finansiera en politisk protestaktion". Detta ledde till kraftiga reaktioner från flera läsare, inklusive undertecknad.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.