För att systemet ska fungera - ja, på papperet, alltså - behövs en övergripande plan. Ännu i socialdemokratiska program från tidigt 90-tal fanns kravet på "en planerad hushållning" kvar.
Ännu värre ser det ut inom vänsterpartiet idag, även om inte alla anhängare uttalar sig lika oförblommerat som partiledaren. Valplattformen som presenterades nu i juli innehåller krav på såväl förstatliganden och monopol som regleringar och skattehöjningar.
Programmet utgår från ett strategidokument som tagits fram av en arbetsgrupp tidigare i våras. Några axplock visar inriktningen:
Medel för att genomföra denna socialistiska omvandling sägs vara fackföreningsägda fonder, inrättandet av en "folkbank" med mera. Ja, så fortsätter det sida efter sida.
Detta är alltså bakgrunden till Lennart Beijers (v) flitiga inlägg om hur bra det är med statligt ägande, hur många jobb statliga företag skulle kunna skapa och så vidare.
Nu kan man förstås fråga sig om verklighetsfrämmande idéer som dessa är så mycket att bry sig om. Men visst är de det - vänstern är ju en del av regeringsunderlaget!
Partiet påverkar den ekonomiska politiken, som framgår av alla tröttande redogörelser för nattliga förhandlingar.
Dessutom finns det som sagt en klangbotten för socialism även inom socialdemokratin. Många av oss minns LO: s löntagarfonder som successivt skulle ta över ägandet av näringslivet. Idag försvaras exempelvis apoteksmonopolet med näbbar och klor - vem vet hur det går med folkhälsan om speceriaffären får sälja nikotintuggummi? När den märklige ministern Baylan nyligen skrev om skolans problem var det enda konkreta förslaget han hade att friskolor ska förbjudas att gå med vinst. Och inom sjukvården får visserligen privata entreprenörer - än så länge - bygga, tvätta och städa, men inte vårda patienter.
Exemplen kan mångfaldigas.
Samarbetet med vänsterpartiet lyfter fram det sämsta inom socialdemokratin, som inte har någon Tony Blair som kan lämpa den socialistiska ballasten över bord. Desto angelägnare är det att vi får en ny regering. Då kan vänstern fortsätta med sina seminarieövningar om den förfärliga vinsten utan att landet skadas alltför mycket.
Nils Fredrik Aurelius,
Kalmar, riksdagsman (m)
Verklighetsfrämmande, Beijer
Vissa lär sig aldrig. Än idag styrs mycket av politiken i Sverige av den verklighetsbild som Karl Marx hade för 150 år sedan.Grundläggande i all marxism är föreställningen att det är fult med vinst, som uppfattas som ett slags stöld. Utan vinst - och därmed utan privat företagande - kan produktionen ordnas rationellt utifrån "verkliga" behov, som politikerna naturligtvis förstår så mycket bättre än människorna själva.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.