Jag har personligen aldrig varit den bästa på fotboll, bandy, eller egentligen, all idrott, jag har inte tyckt att det var speciellt kul helt enkelt.

Alla som är som mig förstår detta. Jag vill inte spela fotboll, jag vill spela tvärflöjt. Jag vill inte spela bandy, jag vill spela gitarr. Jag vill inte idrotta, jag vill sjunga i kör.

Vendela Adolfsson, som är en nära vän till mig, skrev såhär på "Vi dansar så som ni spelar fotboll. Vi sjunger så som ni spelar hockey. Vi spelar instrument och teater så som ni spelar tennis och andra sporter."

Och såklart, vi alla som går på kulturskolan vill utvecklas, precis som ni när ni sportar. Vi har konserter, dansuppvisningar och shower när ni har fotbollsmatch. Ni som spelar fotboll har säkert tänk att ni ska bli kända fotbollsspelare, spela i landslaget, Real Madrid, och vad det nu finns för fler fotbollslag.

Men vi på kulturskolan, som dansar, vi vill bli kända dansare istället, vi som spelar instrument, vi vill bli riktigt skickliga på instrument. Men denna nedskärning hindrar detta, denna nedskärning hindrar oss från att följa våra drömmar.

Först tar ni våra ytterskolor, sedan tar ni barnens drömmar ifrån dem.

Hur kommer detta sluta?

Elinor Dahlman