I ena vågskålen ligger enligt lördagstidningen att brandstationen kan komma att få kritik av Arbetsmiljöverket. Om man lägger det tama hotet i ena vågskålen och i samma skål lägger att den arbetsmiljön berör runt tio vuxna personer samtidigt, vars främsta uppgift dessutom är att rycka ut från den arbetsmiljön. Det är åtminstone min bild av verksamheten.
I den andra vågskålen ska man då lägga en högstadieskola där arbetsmiljön varit dokumenterat dålig i åtminstone 20 år, och där ca 300 av de 350 som är verksamma där, inte får lämna den arbetsmiljön eftersom Sverige har skolplikt.

Ungdomarna i Kinda präglas av den skolmiljö dom vistas i, och det måste Kindas politiker se som en möjlighet och inte ett problem. Om det finns ett uns av marknadsföringsådra hos politikerna så har dom redan räknat ut att Värgårdsskolan är den enda miljö som alla kommuninvånare måste vistas i så länge som tre år. Vilken unik möjlighet att visa upp Kinda kommun från sin bästa sida.

Min egen skolgång präglas av enbart ljusa minnen från Lekis till årskurs 6, medan åren på Värgårdsskolan innehåller minnen av instängd luft, ekande korridorer och dragiga fönster och dörrar. Tyvärr känner jag igen mig när jag 20 år senare återvänder som förälder till skolan. Jag menar att det mycket länge har varit dags att ge skolans elever och personal en vettig miljö att utföra sina underverk i.
Ställ därför ett så kallat annex, en byggbarack de luxe, vid brandstationen i ett par decennier. Den fasen har ju Kindas skolor redan genomlevt.

Mattias Jonsson, Kisa