Jag trodde i min enfald att vi fortfarande skulle hjälpa pensionärerna när de inte kan klara sig själva hemma. För givetvis ska alla bo kvar hemma så länge de orkar och vill själva, men det kommer oftast en dag för oss alla när vi behöver hjälp. Det är faktiskt få som dör knall och fall.
Då hoppas jag som har mellan 15 och 20 år kvar inom ett yrke som jag tycker mycket om, att man inte bara tänker på den hemlika miljön utan också på arbetsmiljön för de som jobbar där. Det tror jag vi måste göra för att få mera yngre personal och framförallt för att alla ska orka jobba kvar till pensionen.
Alla vet nog att det oftast är många och tunga lyft inom äldrevården. Då kommer vi åter till den hemlika miljön. Med en taklyft blir det kanske inte så hemlikt men det underlättar mycket för personalen. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet att det känns säkrare att lyftas i en taklyft än en transportabel lyft, så jag hoppas att kommunen inom det snaraste monterar upp sådana på dom särskilda boenden som blir kvar. Om dom sen kallas sjukhem eller ålderdomshem har ju ingen betydelse.
Vi vet alla att kommunen måste få balans i sin budget men ibland undrar man om dom inte går lite för fort fram med sina beslut. Varken personal anhöriga eller pensionärerna hinner med att fatta vad som gäller. Man måste ansöka om bistånd för vad man än vill ha hjälp med, t.ex dusch påklädning matning och läggning. Detta är fullt naturliga saker för varje människa även för oss med stenåldersmetodiken, men ej i kommunens äldreomsorg.
Många av oss som jobbar inom äldreomsorgen gör en del som inte givits bistånd för, men det är av rent humana skäl för att man inte vill se pensionärerna lida. För har man drabbats av t.ex förlamning och dessutom med talsvårigheter så är det inte så lätt att få sin vilja hörd.
Tycker att det är synd att man inte kan föra en öppen dialog mellan personalen och de som tar besluten, som det är nu vågar man inte säga sin åsikt i rädsla för repressalier.
Så är det detta med informationen den är väldigt dålig. Det mesta kommer som ett rykte som bara växer ju längre vägen är.
Undersköterska som varit med sedan stenåldern
Viktigt även med personalens arbetsmiljö
När var Bodil Liedberg-Jönsson på ett sjukhem sist? Vad är det för stenåldersmetodik hon åsyftarVi jobbar inte så som de gjorde när hon var semestervikarie. Mycket har förändrats sen dess. Har jag som jobbar inom äldreomsorgen helt missuppfattat hur vi ska arbeta i framtiden?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.