Anledningen är att nu går fan lös på torra land. Arga gubbgänget på Höganlid har nu fått en egen riddare, en egen Riddare av den sorgliga skepnaden. Don Quijot av la Mancha gestaltas nu av Lars Karlsson, en tvättäkta populist och hans väpnare Sancho Panza kan gestaltas av någon ur arga gubbgänget.
Vindkraftsdebatten har skenat iväg och saknar nu rim och reson. Om man från början lugnat ner sig och lyssnat och betat av varje argument och t ex specat dem på en plus, minus och intressantlista och haft en dialog med utgångspunkt från denna lista så har vi haft en försonligare ton i dag. Men arga gubbgänget började i ett mycket högt tonläge och så har det förblivit.
Tyvärr blev det också så, redan från början, att de som var för vindkraft rent generellt och de som var tveksamma men ändå positivt nyfikna blev skrämda till tystnad. Inte därför att de mer nyanserade saknar mod utan därför att vindkraftsfrågans motståndsdebattörer skapade en skarpt polariserad situation där sakfrågan och personfrågan mixades.
I Danmark t ex, där jag arbetat i omgångar, kan man vara som hund och katt i sakfrågor men ända vara bästa vänner privat. Vindkraftsfrågan i Horn/Hycklinge splittrade oss medborgare. Den skar rakt genom vänskapsband, grannrelationer, inom den egna familjen t o m. I stället för att stöta sig med någon tiger man. Det är illa för själva frågan och även för den lokala demokratin.
Det blir alltid fel när bara en sida får härja fritt utan egentligt motstånd. Och motstånd finns det. Jag har hört många här i Horn som är utomordentligt irriterade på arga gubbgänget på Höganlid. Det är inte jag som döpt dem till det. Många känner sig inte alls representerade av dem och jag har hört flera säga att de faktiskt inte ens har rätt att yttra sig i frågan eftersom de inte är skrivna i här. Hur det står till med den saken känner jag inte till.
Just nu är frågan om s k demokratiunderskott på tapeten. Det är faktiskt tvärtom, den kommunala demokratin fungerar. Kindapolitikerna har fattat ett beslut i majoritet och i endräkt. Och de har utgått från sakskäl och tungt vägande argument. De har också ett regeringsuppdrag att förhålla sig till. Vindkraftsmotståndarna förstår inte detta eftersom de inte tagit till sig de sakargument som gäller i vindkraftsfrågan.
Fanatiker är både blinda och döva för andras synpunkter. De har redan bestämt sig. Om Kindapolitikerna skulle börja dansa efter Lars Karlsson pipa skulle det vara illa för den kommunala demokratin.
Lars Karlsson skadar Kindapolitiken, sig själv och i synnerhet sitt parti. Helt onödiga skador dessutom därför att majoriteten för vindkraft är betryggande i Kinda. Över 90 procent i medborgarpanelen och arga gubbgänget representerar inte majoriteten i kommunen. Det är jag helt säker på. Men fortsätt ni och klia varandra på ryggen. Ni verkar ju trivas ihop i alla fall.
Det är som att jämföra en ankdammsdiskussion med frågor om vår jords överlevnad.
Göran Bohlin, Horn
Vindkraftsmotståndarna riktiga fanatiker
Jag hade lovat mig själv att inte skriva om- och argumentera för vindkraften. Det sliter och känns onödigt därför att vindkraftsmotståndarna är helt oemottagliga för argument. De har redan bestämt sig. Så är det med fanatiker. Men nu bryter jag löftet till mig själv.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.