Ynkedom att inte erkänna

Måndagen den 29 aug.i år kl. 12.30 ringde jag växeln Vimmerby kommun och frågade om det var fullmäktigesammanträde i kväll och i så fall när detta började. Jag fick då till svar "det har jag ingen information om". Men jag stod på mig och sa att "jag har bestämt för mig att det stått i tidningen, att fullmäktige ska sammanträda i kväll och bland annat behandla borgensåtagandet till Storebroföretaget".

Från läsekretsen2005-12-03 05:16
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag fick då samma svar "Det har jag ingen information om". Jag åkte då ner till Stadshuset och läste på anslagstavlan, att fullmäktige skulle sammanträda samma dag.
Jag tyckte det var så anmärkningsvärt, att växeln inte var informerad om när fullmäktige sammanträder, att jag vid fullmäktiges frågestund ställde frågan, om inte växeln informeras om när fullmäktige sammanträder och redogjorde för det svar jag fått tidigare samma dag.
Leif Larsson svarade då, att visst informeras växeln om detta, men att det beklagligtvis tydligen skett ett missförstånd just i dag möjligen beroende på att det kanske var en semestervikarie som satt i växeln. Med detta besked lät jag mig naturligtvis nöja och ansåg frågan utagerad.
Döm därför om min förvåning när jag nästan 3 månader senare fick ett brev undertecknat av Karl Axel Centerstig och Mats Sjöberg där de meddelade, att de efter noggranna undersökningar och förhör med växeltelefonistpersonalen kunnat konstatera, att jag vid min förfrågan den 29 aug. fått ett korrekt besked, med andra ord att de indirekt beskyller mig för att ha stått och ljugit inför fullmäktigeförsamlingen.
En grav anklagelse, som jag påtalade i ett svarsbrev och i telefonkontakt med Mats Sjöberg, varvid jag begärde ett skriftligt besked, där man tar tillbaka denna indirekta anklagelse. Något sådant brev har jag ännu inte erhållit, vilket jag måste tolka som att de vidhåller att jag hittat på det hela.
Man kan ju undra över hur en växeltelefonist, som säkert får hundratals samtal varje dag, tre månader senare skall kunna komma ihåg just mitt samtal och det svar jag fått. Men även om så skulle vara fallet, är det ju mänskligt om hon inte vill vidkännas att hon brustit i att ta del av given information, men vad skule jag ha för motiv till att hitta på hela historien.
Jag tycker det är en ynkedom, att de ledande inom kommunen inte kan erkänna, att en miss tydligen skett i det aktuella fallet i stället för att beskylla en oförvitlig medborgare för att fara med osanning.

Arne C Johansson

Läs mer om